Obscene

For real?!
God morgon!
 
Jag sov till 05 idag vilket är bra, bra. Jag känner mig pigg & utvilad :) Gårdagen var inte helt bra, mest pga bråkiga barn. Det tog 5 timmar innan jag kunde äta en smörgås [jag hann inte äta frukost pga försovning], och den smörgåsen fick jag äta på stående fot. Jag var väl inte hungrig direkt, hungern hade gått över. Jag bara försöker förklara läget & smörgåsen behövdes för blodsockret. Ja, denna smörgås var mitt minsta problem igår. Barnen bråkade som sagt, bråkade dom inte så var dom överallt & ingenstans, gapade & skrek. Malcolm fick inte vara i deras rum, det förstår jag att man inte alltid vill. Men det var kul att springa ut till han i säkert 2 timmar i sträck, så hade han blev ledsen för att han sedan inte fick följa med in vilket resulterade i att Malcolm började skrika. Så höll dom på i säkert..2 timmar. Barnskrik är jobbigt att höra även i bara några minuter, men i två timmar till råga-tåga på allt annat >_< Efter varje gång som Malcolm äntligen lugnade sig, så började det om på nytt. När jag lyckades avleda det så började barnen bråka med varandra, så att den ena hela tiden kom ut skrikandes & arg..vilket oxå gjorde så att Malcolm började skrika, igen. Tuva fick till slut inte gå ut igår, utomhus alltså. Av mitt beslut så blev konsekvensen att hon hela tiden försökte smita ut, ändå. Jag fick helt enkelt till slut stå och vakta dörren, för hon _skulle_ ut! Malcolm började skrika i min famn då Tuva gapar & skriker, drar i mig & slår mig. Hon skriker att jag inte längre är hennes Mamma, att hon hatar mig, att vi inte längre är hennes familj & att hon hatar Malcolm. Som om det inte vore nog [hey! mitt tålamod började ta slut] så springer Tuva ut på balkongen och säger att hon ska hoppa. Jag sliter ner henne från balkongen, in..hon rusar på ytterdörren. Så håller det väl på i kanske 1-1½ timma. Det går så långt så jag får sätta ner Malcolm som skriker, Lovis får ta hand om Malcolm medans jag får stoppa Tuva. Vilken upplevelse för Lovis, stackarn! Ja, vilket upplevelse för allihopa. Stackars Tuva, Malcolm. Gårdagen var en h-e-l-v-e-t-e-s-d-a-g! Därav bestod min kvällsmat utav en Oxascand & en blå L&M. Som om ingenting har hänt så säger barnen: -Imorgon ska vi till Stens Choklad! :D For real?! 
 
Gårdagen var som sagt hemsk. När alla barn hade lagt sig så kändes det så himla skönt att bara få sätta sig ner och bara vara. Jag startar upp datorn & tänkte blogga. Blir alldeles för trött & somnar. Somnar precis efter att jag hade vräkt i mig en halv påse popcorn. Jag var helt slut som Obscene. Men det var väl någon mening med det med. 
 
Jag rökte igår kväll, jag rökte idag med. Ganska så onödigt, men det kändes bra, just då. När jag tänker efter så känns det rätt så bra idag med.
 
Jag har fortfarande ångest, sån fruktansvärd ångest. Jag får nollställa mig själv & köra denna dag. Det fanns inte en chans till varken tvätt eller städ igår. Så idag har jag ingenting att ha på mig. Jag får gå i nån gammal t-shirt. Tvätt & städ ska jag roa mig med idag tänkte jag, om jag får tillåtelse. Jag måste springa ner till tvättis, tror att det var imorgon som jag hade tid, men är lite osäker på både dag & tid. Kaffet har jag fått dricka imorse i lugn & ro.
 
Idag ska jag be Brorsan att komma över på lite mat <3
 
Nu vaknar Malcolm.
Oxascand & blåa L&M

~ Skrev precis ett långt inlägg om hur det är att leva med 3 normalstörda & 1 stört barn <3 Jag skrev ivf om hur skönt det var att äntligen få sätta sig ner & slänga upp fötterna på bordet klockan 18:15, eftersom det inte har funnits möjlighet med det sedan klockan 05:30. Jag hann sitta i 4 minuter sen var Cirkus Karlgren/Eriksson igång igen. Att tvätta & städa har det inte funnits en chans till. Till middag blev det korv med bröd. Idag är jag precis slutkörd & mitt tålamod är slut, finito. Min kvällsmat blev en Oxascand & en blå L&M.

Vad gör jag för fel?
God kväll!
 
Inatt fick jag sova till 03:30 ivf, alltid nåt :) Malcolm somnade om och vaknade sedan klockan 06 faktiskt, om jag minns rätt *tummen upp* Jag lämnade Malcolm till 09, sen gick jag hem och la mig.
 
Alarmet ringde 11:30, och minutrarna efter så ringer Förskolan; Malcolm har feber! Jag trodde först inte på det för Förskolepersonal är rätt duktiga på att ringa för att barnen är "sjuka". Jag vet inte hur många gånger jag har fått hämta mina barn för "feber", men någon feber har dom inte ;) Våran Förskola är iofs bra, jättebra! Men det har ju hänt några gånger genom åren, och det beroende på vem som jobbar :P Man blir ju inte överlycklig precis. Men! Malcolm hade feber faktiskt, tempade 38.4 här hemma. Han var rosig om kinderna och säkert kände han sig lite mosig, stackarn. Vi hämtade Tuva på hemvägen <3 
 
Här hemma höll Malcolm som sagt humöret uppe och han & Tuva satt och kollade på Barnkalen på datorn. Den var rätt bra den hemsidan; barnkanalen
 
Mostern kom klockan 15 och jösses vad barnen blev glada! :D Ja, jag med förstås. Malcolm verkligen skjöt i höjden med sitt mående, toppen! Vi umgicks och hade det bra. Vi åt god mat, drack kaffe. Mostern flätade mitt hår, Tuva sminkade mig haha! <3 Tuva & Malcolm byggde en koja med sin Moster. Ja men så vi hade det bra :) 
 
D kom och hämtade Tuva innan 06, strax efter kommer kakaN hem och då går Mostern till bussen. 
 
kakaN äter mat och Malcolm vill snart gå och sova, så jag nattar honom. Lite dumt såhär i efterhand att _jag_ tog nattningen då Malcolm har blivit sådär löjligt mammig igen, men nattningen mellan Malcolm & kakaN fungerar fortfarande. Malcolm fick en Alvedon innan han la sig.
 
Sen tar jag en dusch. Hör att Malcolm är uppe, jättearg. Jag hämtar han från kakaN, tröstar honom och frågar sen om han vill gå och sova, det vill han. Så jag nattar honom igen. Tog mina nattisar efter nattningen, och nu sitter jag här.
 
Imorgon har jag orienteringssamtal iom DBT:n. Det är tänkt att Malcolm ska vara hos min Ex-Hubby [D] under tiden. Men vi får se. Vi får se först hur denna natt blir, med tanke på att Malcolm vaknade sådär himla arg. Jag lämnar bara över Malcolm om han är pigg & glad. Jag hör av mig till D imorgon bitti. Jag vill inte messa nu och säga att det kanske inte blir någonting, sen sitter han och håller tummarna [haha!] och jag då messar på morgonen igen och skriver att vi kommer. Nej, jag pratar som sagt med honom tidigt imorgon, så får vi se. Vi ska ta oss igenom denna natt först, se hur den blir. Om det är skrik & panik igenom natten så blir vi hemma. Jag har ivf satt upp en kom-i-håg-lapp på dörren; välling, blöjor & tvättlappar.
 
kakaN sa först att han är hemma med Malcolm så att jag kan gå på mitt orienteringssamtal. Eller, så sa han inte. Han sa: -Jag får väl.. Ja vad annars? tänkte jag. Men dom på hans jobb skulle inte bli glada [!!] om kakaN VAB:ade. Så jag sa det att: -Du har redan gett mig så dåligt samvete för att Malcolm är sjuk, så jag stannar hemma! Ibland önskar jag att jag är viktigare än hans jobb.
 
Malcolm har inga andra symptom än feber. Det kan vara den senaste vaccinationen som ställer till det. Jag hoppas ivf att han är piggare imorgon, lilla grodan <3
 
kakaN frågade faktiskt om vi inte kunde försöka ordna barnvakt. Men det är ju det att vi inte har så många som vi litar på. Plus att dom eventuella barnvakterna jobbar. Men nu hade jag _tur_ att D är så snäll som ställer upp! Jag får tacka honom efteråt, denna hjälp betyder _massor_ för mig. Så att jag kan gå på mitt orienteringssamtal, det är jätteviktigt! 
 
Tuva & Lovis kommer imorgon och stannar över helgen; no matter what! Jag _ska_ stå på mig vid eventuella vredesutbrott, så är det bara! Men jag tror att det kommer att gå hur bra som helst! <3 Det som är tråkigt när det kommer omkring Tuva är att man måste nej:a henne nästan hela tiden. Jag försöker att inte säga nej för ofta, jag försöker att avleda henne. Jag försöker att ge henne förslag på vad hon kan göra istället. Men ibland kommer man av sig, och då blir det bara helt opedagogiskt; nej! Men ibland behövs ett nej, så visst.. Ibland är man så _less_ på allt tjat kring självklarheter så man ba: nej, nej & nej! Men det är synd, att hela tiden behöva säga åt. Det blir så himla mycket negativitet. Jag vill få bort negativitet! Tuva tycker oxå att det är ur-tråkigt att bli tillsagd, och det förstår jag. Hon måste ju vara ur-less på det, stackarn :( Men snälla bär inte Malcolm då när jag har sagt till och vi har haft den här disskutionen 100 gånger innan. Förstår ni? Retar honom med flaskan som hon har, så att han vill ha den, och det får han inte. Hoppar på hans hopp-ko, mitt framför honom, för att han vill ha den. -Jag måste tyvärr vila, jag kommer in till dig när jag är uppe igen, okej? Tuva: -Okej :) 2 minuter senare: -Maaaaaaaammaaaaaa!! Alltså, vad gör jag för fel? -.- OBS: Malcolm är på Förskolan när jag vilar, så det inte blir några missförstånd :) Tuva klarar sig hemma själv medans D åker nåt ärende, men jag kan inte få lägg mig ner och blunda en stund? Nej det kan jag inte, för av alla gånger: -Maaaaaaaammaaaaaa!! Nåt fel gör jag ju. Jag frågade henne förut, varför hon gör såhär. Jo, då var det för att jag hade inte förbjudit henne att väcka mig. Men jag sa att jag sa ju att jag inte ville bli väckt. Men enligt Tuva så skulle jag ha sagt att det var förbjudet. Ja, alltid nåt här hemma alltså. Samma sak om jag samsover med Malcolm, då väcker hon oss båda. Jag är inte glad, men Malcolm blir ju vansinnig, och är då det resten av dagen. Kul! Säg att jag har sovit två timmar på en natt.. sorry men då behöver jag en powernap. Men det får jag inte. Så istället har Tuva då en trött & arg mamma, som har kommit så långt med tröttheten så mamman [jag] går som i en dvala och tröttgråter. Ropar efter hjälp, men ingen hjälp kommer. Men får jag vila en stund i lugn och ro, då orkar jag ju hur mycket som helst sen :D Vi har haft låt-mamma-vila-disskutionen 100 gånger. Förstår hon inte, eller skiter hon bara i det? :P Men mitt i allt elänge; jag älskar min Tuva! <3 Hon är bäst! Jag älskar alla mina barn! <3
 
Nu ska jag slänga upp dagens bilder; sen kryper jag ned:
 
 
 
 
 
Dessa finska lakritsar fick vi av D idag, tack! :D
 
Godnatt! <3