Fortfarande

God kväll!
 
Är ni känsliga för ältande & gnälliga inlägg så kan ni sluta att läsa nu.
 
Min dator börjar ge upp! *grrr* Som om man inte har nog med skit att tänka på! En karl som är *cencur* Jag själv som är *cencur* och alla ni andra jävlar..nej er skoja jag bara om haha! You know I love you! <3 Fan vad jag redan ångrar att jag skrev så om er, får ta den risken; antingen så förstår ni skoj..eller så får jag ett gäng mindre läsare *snyft* You know I love you <3
 
Min dag: Det har varit ilska, nedstämdhet och ångest genom..precis hela dagen! Ingen vila, ingen ro! Hur långt ska jag gå tillbaka? Nu minns jag ju inte ens. Jag minns ju inte ens vad fan jag var arg på från första början. Vad var det nu igen? Med kakaN.. Minns ni? Jo. jag läste lite i ett block.. Det var ju om när jag berättade något viktigt för kakaN och jag blev _så_ invaliderad genom att han bara svara: -Ja.
 
Men det jag är bekymrad över nu är ju dels att jag ältar den gången som jag blev invaliderad. Men nu har ju nya orosmoln dykt upp. Så nu är ju jag så irriterad till tusen över att kakaN ser mitt inlägg på Facebook..det om att jag ska få arbetsträna i höst. Men han säger inte någonting. Det övergår mitt förstånd! Han säger ingenting om det! Fast att han vet att det betyder väldigt mycket för mig. Det är säääkert bara jag i heeela världens som blir arg över en sån här sak, inte sant? 
 
Nu har jag öppnat en Bacardi Breezer, jag vet inte varför. Är det självmedicinering? Eller är det bara gott? Ja hur som, så var det himla gott! Jag drack först en jordgubb sen en vattenmelon - den är jag inne på nu. Jag dricker ju aldrig. Rättning: Jag dricker bara när jag ska göra något dumt. Men inte denna gång :)
 
Jag vet inte hur jag ska lösa allt det här med kakaN. Jag vill ju börja gapa..men min Psykolog säger att jag inte kan bråka om allt. Kan jag visst! Nej, men jag försöker verkligen att inte bråka om allting. Men vissa grejer dom bara gnager i mig. Grr! "Det kommer att lägga sig och försvinna.." Ja men när då? undrar jag. Får jag bara skrika pyttelite så försvinner lite av den här ångesten & ilskan. Men nej, den ska slå rot inombords. Jag vet väl att jag egentligen ska göra en medveten närvaro-övning just nu. Fast nej. 
 
kakaN är ledig imorgon, ja det är ju röd dag. Sen skulle han vara ledig: torsdag, fredag, lördag, söndag & måndag. Jippi hurra! dansade jag. Nu blir han tvungen att jobba fredag & på måndag får vi se.. Får vi se? Lite framförhållning tack.. Jag gissar att han bara kommer att vara ledig torsdag, lördag & söndag. Det skiter sig varje gång han ska få långledigt, varje gång! Ingen överdrift.
 
Nu ska jag sätta mig bredvid kakaN i soffan, försöka få igång nåt.. 

Ett vänligt ord kan man kosta på sig

God kväll!
 
Dagen har varit konstig. Har haft ångest & irritation & lycka som har varvat med varandra. Jag vet att irritationen är kvar sedan i förrgår. Lite irri på att kakaN var kass på att höra av sig idag under dagen. Men jag har inte tjafsat om det, försöker att inte tjafsa om allt. Go me! 
 
DBT:n var inställd imorse, gruppen. Det drog ned mig endel. Det gör så mycket att få komma dit, att få lära sig, få små tips på vägen, få ventilera lite. Men gruppen var som sagt inställd. Men jag hade Enebacken klockan 13. Och det kändes ju bara bleh! Jo, eftersom att jag ändå missade DBT:n så kunde jag lika gärna vara hemma, tänkte jag. Men jag masade mig dit. Jag har ju en där som jag har blivit bekant med, hon är jättesnäll så jag såg fram emot att få träffa henne :)
 
När jag kom till Enebacken så fick jag prata med "min" Arbetsterapeut i ett enskilt rum. Vi pratade om jag skulle börja på Tuna Projektet till hösten. Det är alltså en arbetsträning jag ska få börja, som Tuna Projektet håller i. Alltså min lycka, gud jag blev överlycklig! <3 Jag var helt jävla hyper efter det samtalet, haha! :D Jag skulle meddela vad jag vill "jobba" med. Så nu tänker jag ju så det knakar! Jag tänker mig städ..men ingen industri-städ. Kanske hotell-städning? Jag tänker mig oxå något, kanske reception? Det skulle vara kul! :) Sen står det typ still, uh. Ni får gärna komma med förslag ^^ 
 
Jag berättade för Arbetsterapeuten att jag kommer att säga upp mig från min nuvarande arbetsplats. Eller, jag ska kolla vad som blir bäst; att jag säger upp mig eller att jag ber Chefen säga upp mig. Det har b.la med karens att göra, men huruvida det påverkar mig som sjukskriven vet jag inte. Men Arbetsterapeuten sa att jag inte ska säga upp mig. Gör jag väl som jag vill! Det är svårt för mig att gå vidare, när jag har anställningen som hänger över mig. Psykiskt I guess.. Dessutom får man inte arbetsträna överallt om man redan har en anställning. Jag vill ha större möjligheter. En annan Arbetsterapeut rekommenderade mig till att säga upp mig/bli uppsagd. Det känns som lite dubbla budskap. Det ända jag egentligen undrar över är min ersättning, så det inte blir något krångel där. Är du mer insatt i det här så får du gärna informera mig :) 
 
Ja, när jag hämtade Malcolm så hade han stoppat fickorna fulla med gräs och i blöjan hade han hällt _massor_ av grus haha! >_< Så det blev ett bad för honom :) 
 
kakaN var väl inte hemma förrän vid 18-19. Han åt sen nattade han Malcolm strax efter lite legobygge. kakaN har inte sagt någonting om att jag ska börja arbetsträna i höst. Inte ett grattis, inte ett ord. Jag vet inte om jag ens orkar bry mig, faktiskt? Jag hade varit jätteglad för hans skull, men. Han vet hur mycket det betyder för mig men ett vänligt ord kan man inte kosta på sig. Jag vet inte, orkar jag bry mig? När jag liksom slutar att bry mig, när jag blir sådär likgiltig..då påverkar det hela förhållandet. Då får jag en "homie" istället, typ. Kanske inte en så schysst homie dock.. Det är inte det jag vill. Men jag orkar liksom inte känna hela tiden. Så ibland stänger jag av, bryr mig inte. Men det ska gå långt för att jag ska komma dit. Och känner gör jag ju i det stadiet med, men jag skiter i't. Förstår ni? Jag talar ju inte om någonting för kakaN längre utan han såg på min FB-status att jag kommer att börja arbetsträna i höst. Det bekymrar inte ens honom att han får reda på det via FB. Jag hade ju undrat: -Vad fan?! Men alla är vi olika, tack & lov & tyvärr.
 
 
kakaN donar med vällingen, jag tror att det är läggdags..känner mig hur pigg som helst dock. Men jag får väl krypa ner, göra ett försök.

Mitt Läkarbesök

God kväll!
 
Ja igår var det kaos. Har det varit mycket kaos theese days? Ni kanske har bättre minne än jag? Visst jag tycker väl att sista tiden har varit lite "rörig", det vet jag. Det röriga som är i just nu, det handlar om gårdagen, vill ni läsa så står allt i det förra inlägget. Men jag har en seriös fråga: Har jag mycket kaos runt mig theese days? Jag undrar vart jag är påväg; upp eller ner? Förstår ni mig? Jag förstår mig inte på mig själv just nu.
 
Men dagens: Jag hade mitt Läkarbesök klockan 10:00 och jag mådde sjukt dåligt inför det. Jag mådde apa! Men..Läkarbesöket gick jättebra! <3 Jag älskar min Överläkare. Hon förstår mig, alltid. Så det gick bara bra bra :)
 
Efter Läkarbesöket så gick jag till Frissan :D Jag gjorde det! :D Jag unnade mig det <3 Frissan var jättetrevlig men.. Det där "Men":et, då vet man att det alltid kommer något mer.. Jo läs det här:
 
Frissan: -Vill du att jag rakar 3mm eller skin?
Jag: -Skin.
Frissan: -Fast nej.
 
Hahaha, varför frågar hon mig öht om jag ändå inte kommer att få min vilja igenom? >_<
 
Sen när hon var färdig:
Frissan: -Jag gjorde såhär: *visar i spegeln*
Jag: -Varför då? Hahaha!
 
Jag och min tur med att hitta bra frisörer >_< Men hon var urgullig, rar, snäll, glad & trevlig. Det var den historien. 
 
Sen ringde kakaN, vi pratade en stund i telefon. Jag tog bussen hem, han var kvar hela tiden. Jag dammsög & tvättade mina golv <3 Han var kvar än :) Jag gillar våra långa samtal.
 
Det gick bra på Läkarbesöket. Nu är jag återigen sjukskriven på 100%, tackitack :) Så när jag kom hem så var jag tvungen att ringa Försäkringskassan och tala om att jag har lagt ner mina studier. Så nu ska ju även sjukpenningen upp till 100%. Med lite tur! Vi får se hur det går.. 
 
Mera? Jo när jag står utanför Psyk iom mitt Läkarbesök. Så kommer det fram en kille: "Ursäkta, men jag måste bara säga att du är grymt snygg i håret!" <3 Alltså, oddsen? Det var ju precis det jag behövde höra just där & då! :D Tänk om han hade sett mig nu'rå, efter frisörbesöket ;) Nej, men det var himla rar <3
 
Det här inlägget blev visst hattigt :( 
 
Klockan är 21:17, jag ska krypa ner och lyssna på POD.
Sov sött mina älsklingar <3