Barnens Moster - Del 1:

Hej! 
 
Endel av er vet att min Syster har flyttat in hos min Ex-make. Vi kan dra lite fakta så att ni får ett litet hum om vad det är för människa som har flyttat in hos min Ex-make & mina 2/4 barn:
 
Av olika anledningar så har jag fått tagit ett stort ansvar över min Syster, sen hon kom till världen. 
 
I sociala medier så utmålar hon sig för att vara den snälla, roliga & ansvarsfulla Mostern. Sanningen är dock en annan:
 
Mostern har i 15 år fullkomligt struntat i sina syskonbarn. Hur har hon gjort det? Hon lovar att hämta på Skola & Förskola, hon lovar att hälsa på för att sedan strunta i att dyka upp. Hon hör heller inte av sig om att hon inte tänker komma som lovat. Hon försvinner sedan i flera dagar, ibland veckor, ibland i månader & ibland år. Ingen vet någonting. Man kan planera att komma över, saker kan komma emellan. Absolut! Men det är inte det jag pratar om. Jag pratar om att S-Y-S-T-E-M-A-T-I-S-K-T bara totalt strunta i vad man har lovat barnen så som att hämta/lämna/komma över/bio/lekparkshäng med mera. Ja, mig har hon oxå systematiskt brutit sina löften mot, men jag är ivf vuxen nog att kunna hantera det. Barnen blir ju, givetvis, ledsna. Det är många, många gånger som jag jag har fått trösta mina ledsna barn, bygga upp dom igen, reparera skador som hon har åsamkat. Det skär ända in i hjärteroten att se sina barn så förstörda. Inte 1 gång, inte 2 gånger utan jag pratar om en systematisk terror från en Moster helt utan vetskap om vad som är rätt och fel. En Moster helt utan sunt förnuft, helt utan moral, helt utan en inre röst, helt utan samvete & helt utan hjärta. Hur många gånger har hon inte kommit "tillbaka": Jag ska aldrig skada eller svika dina barn igen, aldrig! Varför har jag låtit henne komma in i vårat liv igen, gång på gång? Jag antar att jag liksom alltid har haft ett litet hopp om att hon har förändrats. "Hon har vuxit upp" sa jag. Det har varit en av alla bortförklaringar, för "tänk om.." Har hon gjort något mer? Ja, det har hon. För att bara nämna ett par grejer så har hon tagit ett [vad vi vet] av barnens pengar, och det har hon oxå gjort; systematiskt. Vem tar ett barns sparade pengar & kontinuerlig veckopeng? Mostern. Hon har tagit barnets spelkonsol, det får hen aldrig tillbaka igen. Min Ex-make vet det här, han har faktiskt varit med angående dom här saker, och det fram & tillbaka under flera års tid. Men, hon som dyrt & heligt återigen lovat barnen att inte svika dom igen, vad händer? Jo, först så ritar hon en teckning till barnen. På den här teckningen så står det en massa fina ord, ord som för henne, egentligen inte betyder någonting. Men det står ivf saker som; Respektfulla, snälla, kärleksfulla, hjälpsamma, bra kompisar. Hon har alltså skrivit ner allt som hon själv inte är! *applåder* Vad händer efter en vecka? [i skrivande stund: för 3 veckor sen] Jo, hon lovar barnen att komma & ha myskväll med dom på kvällen. Barnen har trust issues mot sin Moster, så dom ber henne hålla fram sina händer för att se att hon inte håller några fingrar i kors. Dom är tyvärr vana vid att sin Moster ljuger, systematiskt. Kvällen kommer, men det gör däremot inte deras Moster. Hör hon av sig? Nej. Men! Sen sker ett mirakel; det plingar till i mobilen. Det är Mostern som säger att hon kommer lite senare. Minutrarna går..timmarna går.. Mostern lyser med sin frånvaro. Barnen hör ingenting ifrån henne, barnen börjar undra: kommer inte Moster? Hon meddelar att hon inte tänker komma, men hon lovar att vara där dagen efter, när barnen vaknar. Här har hon redan brutit sitt löfte om att komma på kvällen & ha myskväll. Så ledsna barn! Men morgon blir det ju i vilket fall som helst. Men återigen, ingen Moster. Hon hör inte av sig heller, inte ett ljud. Inget "förlåt", ingenting. Mamma-veckan började då. Jag kan inte med ord, förklara hur mycket det smärtade i mig att se mina ledsna barn. Jag trösta, jag pratade, jag sjöng. Jag repeterar orden hon skrev till barnenRespektfulla, snälla, kärleksfulla, hjälpsamma, bra kompisar. Hon är ironi personifierad, för det här, det är höjden av ironi! Nu kan det väl inte blir värre? Jodå! Hon går upp i rök i några dagar. Det resulterar i att hon får sparken från Cafeterian. Det är min Ex-make som har ordnat det här jobbet i Cafeterian åt henne. Men det skiter ju hon i, hon har inga skrupler sådär. Det här ställer inte bara till det för henne själv, nej det här ställer även till det för min Ex-make. Han kommer aldrig mer kunna rekommendera någon för ett jobb, aldrig. Ivf inte på det här stället. Hon har inga skrupler sådär, skrev jag. Nej, för det har hon verkligen inte. För; 1 vecka senare, då dyker hon upp som gubben i lådan. Alltså hos min Ex-make & mina barn. En annan hade ju skämts skämts ihjäl om man hade gjort något så dumt! Men hon har inget samvete, hon har aldrig, någonsin skämts för vad hon har gjort. Och hon har aldrig bett om ursäkt, förutom om hon kan vinna något på det. Som; mat, pengar, tak över huvudet med mera.  Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
För mig så är det här mer än nog. För mig så har det här gått för långt för längesen. Tydligen inte för min Ex-make eftersom att hon flyttar in hos honom. Men att dom bor ihop, det har han, i sociala medier nekat till. Dom förnekar, bestrider, vederlägger, avlivar & officiellt avvisar det faktum, att dom bor ihop. Jag förstår att dom nekar. Jag förstår det, eftersom att det här är tabubelagt. Det är även ganska så äckligt, men det är min personliga åsikt. Och jag råkar vara en sån människa som överreagerar. Finns det någon som kan bygga en höna av en fjäder, då är det fan jag! :D Men! Jag har givetvis rådfrågat andra om det här. Jag har frågat för jag vill veta; är det mig det är fel på? Svar; nej. Jag har rådfrågat med flera vänner, ingen har sagt att det här är acceptabelt. Jag har setat i ett rum med 3 Psykologer och 8 andra vanliga dödliga. Inte en enda har sagt; det här är helt okej. Nej! Ingen har sagt någonting som ens antyder något sådant. Ingen! Men vi vänder på det; skulle jag ha min Ex-makes bror boende hos mig? Nej. Skulle jag ha kakaNs bror boendes hos mig? Nej. Varför skulle jag inte det? För att det inte känns bra i magen. Skulle kakaN bli glad om jag bodde ihop med hans bror? Nej.
 
Har det här hänt förut? Kinda. Den här Mostern blev tillsammans med ett tidigare ex till mig. Mostern blev alltså tillsammans med mitt barns bonuspappa. Det låter sunt, eller hur? Nånstans måste man veta med sig själv att; det här är fel. Man kanske oxå bör tänka att; nu får det räcka. Nej nej, hon har inga gränser alls. Hon bjuder med hennes nya pojkvän [min fd. sambo har mitt barns bonuspappa], på middag..hos vår Mamma! Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
Apropå att få sparken. Det är ju inte bara från Cafeterian som hon har fått sparken. Hon går all in; hon får sparken från Hyttans 3 [tre!!] gånger, hon får sparken från Coop, hon är svartlistad från alla Förskolor i hela Eskilstuna & nu har hon fått sparken från Cafeterian. Hon har fått sparken från alla sina samtliga arbeten som hon har haft. Skäms hon? Nej. Hon skiter ju i det, hon vet ju inte ens att hon bör skämmas så hon spatserar ju in på Coop sedan för att handla. Utan att skämmas, det är ju helt otroligt att man kan vara helt utan skam.  Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
Varför bor hon hos min Ex-make? Jag vet inte vad hans intentions är, men Mostern har blivit vräkt. Nej, det är inte första gången & ja hon har blivit vräkt från alla sina lägenheter som hon har haft. Hon fick låna min lägenhet under en period. Vad gjorde hon? Hon bara sket i att betala hyrorna. Hon inte bara sket i det, hon sket ju högaktningsfullt i att berätta för mig, att hon skiter i att betala hyrorna. Hur fick jag reda på det? Jo, Hyresvärden kom och frågade mig varför 3 hyror inte var betalda. Har hon bett om förlåt för det? Nej, det har hon inte gjort. Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens. Sen fick hon låna min kompis lägenhet. Hon fick givetvis inte bo kvar. Då bara drog hon. Hon sket i att flyttstäda, hon sket i alla möbler, hon bara drog! Jag, min kompis & en till fick städa efter henne. För det är det hon är van vid, att alla städar efter henne, hela tiden. En annan fick köra hennes soffa, till hennes kompis. Hon följde inte ens med. Hörde vi nåt förlåt? Nej. Jag antar att det är svårt att att be om förlåt när man inte är förmögen till att känna ånger.  Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
Sen blir hon tillsammans & sambo med en kille. Men hon kuckilurar med sin sambos bästa kompis. Sambon åker på "semester", inget allvarligt & han är snart hemma igen. Men under tiden som han är på "semester" så blir hon tillsammans med hans andra bästa kompis. Yes, jag vet att det är helt sjukt, men det blir värre. Bästa kompisen här, och hon..flyttar in i hennes sambos lägenhet. Jag har bara en fråga; hur kan man? Men, sen bor dom ivf i hennes lägenhet. Ett bra beslut *applåder* Men hon ska ju över till hennes fd. sambos lägenhet, det är bara det..att hon glömmer låsa dörren. Så folk har ju varit där och tagit, allt. Allt! Det finns inte en pinal kvar. Dom som har rensat lägenheten, vet att hon vet, vilka det är som har gjort det. Ungefär samtidigt så blir hon vräkt från sin lägenhet och hon är så jävla skitnödig med tanke på dom som har varit och rensat, så hon bestämmer sig för att ringa till Mamma..  Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
..Mamma ringer hon alltså. Hon har betett sig mot Mamma med, systematiskt stuligt från henne bara för att nämna en grej. Hon har till råga tåga på allt, sagt upp kontakten med Mamma. För Mamma är ju dum i huvudet & duger bara när man ska ha pengar eller alkohol. Det var så skönt att vara av med idioten. Men! Nu behöver hon ju pengar till hyran. Så utan skam ringer hon Mamma. Dom ska ses på Amarant. Hon gråter & det är synd om henne & hon måste få låna pengar till hyran. Nu är inte Mamma dum i huvudet så allt hon gav, var en glass *ryggdunk till mamma* Sen försvann hon ju igen.. Tills hon behövde låna pengar nästa gång. Det var dock en mindre summa men summan spelar ingen roll. Om ni bara visste hur många gånger som Syrran har lånat pengar av Mamma, utan att hon har gett tillbaka en krona! Det är många gånger. Men nu lovade hon ju, dyrt & heligt, att lämna tillbaka pengarna ett visst datum. Hon betalade inte tillbaka en krona, hon hörde inte av sig, ingenting. Så Mamma skrev att hon behöver inte fråga efter pengar fler gånger. Det svarade hon inte ens på, inte ett ljud. Inte en ursäkt, ingenting. Inte ens ett svar, bara totalt ignorera. Jag tror att jag nämnde att hon gör ingenting, ingenting som hon inte kan vinna någonting på.  Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
En annan grej; Mostern skulle komma på mitt barns födelsedag. Gjorde hon det? Nej. Hörde hon av sig? Nej. Någon ursäkt eller förklaring? Nej. En annan familjemedlem fyller år, hon ringer och säger att hon kommer på kaffe. Gjorde hon det? Nej. Hörde hon av sig? Nej. Någon ursäkt eller förklaring? Nej.  Jag säger det; hon har inget samvete, hon har ingen moral, hon vet inte skillnaden på rätt & fel & hon har inte heller sunt förnuft. Nej, hon skäms inte ens.
 
Whats up? Jo det är såhär förstår ni. Nu, i detta nu, så har hon blivit arg för att mitt barn inte ville ge henne kram. Jag trodde fan att det inte kunde bli värre än vad det redan är men jo; hon säger då till barnen att deras Mamma är en idiot. Jag är en idiot för att mitt barn inte vill krama henne? Make sence.. För det första: jag är terapiskadad så tro mig när jag säger det: jag rannsakar mig själv. Jag har inte gjort Syrran någonting, aldrig nånsin. Men för det andra, och det viktigaste: jag har lärt alla mina barn sen dag 1 att; det är deras kropp! Dom har full rätt, utan att bli ifrågasatta, att säga nej! Ingen, ingen rör mina barn när dom inte vill! Den som däremot är en idiot; det är hon. Hon är inte bara en idiot, hon är förbannat korkad & rädd. Hon är fan som Lilleskutt i Bamse. Men jag har aldrig, aldrig talat illa om henne inför mina barn. Jag kommer fortfarande aldrig, aldrig säga ett enda ont ord om henne till mina barn. Är man så jävla feg att man använder barnen som slagpåse, då ska man nog inte försöka vara "man". Då är man bara ett enkelt kreatur. 
 
Tack för mig :)

Vill ni hänga med mig? <3

Hej & välkomna till min omstartade blogg, som nu är öppen för allmänheten.
 
Jag önskar att alla som läser min blogg går in som neutral och _utan_ dömande tankar. Jag är Bipolär & Jag har Borderline [emotionellt instabil personlighetsstörning]. Jag är oxå väldigt öppen i min blogg, främst om min Psykiska Ohälsa. Jag går en DBT-behandling. Det är svårt att beskriva något så stort, men det fungerar ungefär såhär: Jag arbetar med att förändra mina tankar, sen arbetar jag med att förändra mitt beteende & sist så kommer jag att arbeta med att förändra mina känslor. Jag är påväg.. Jag har mycket känslor, ni kanske som jag, ofta får höra att vi är överkänsliga, eller att vi överreagerar. Jag är Bipolär, och tack & lov & tyvärr..så bloggar jag även när jag är inne i mina skov. Många av mina läsare har lärt sig om mig. Dom vet när jag är manisk, och dom vet hur mina inlägg ser ut just då. Dom vet även när jag är depressiv, eller när jag är suicid. Så snälla kom inte in till min blogg med dömande, utan lär. Vem av Obscene skriver nu? Hur mår hon? Kommentera gärna. Varför inte disskutera? Jag ger mig inte in i nån Debatt. För i en Debatt har man redan bestämt sig; här står jag! Medans jag öppnar upp en Disskution; jag är ganska så säker på vart jag står i den här frågan, men jag lämnar ändå ett utrymme till att lyssna på den här medmänniskan, och kanske..så ändrar jag min åsikt.
 
Vill ni hänga med mig? <3