Vodka

Hello!
 
Det blev ingen blogg imorse. Jag sov till alarmet ringde, drack mitt kaffe, duschade, väckte Lovis sen gjorde jag iordning mig. 
 
Men gårdagen; jag hämtade hem Lovis igår ❤️ Vi tittade på film, åt mat [givetvis], handlade, var i lekparkerna på gården & Lovis pysslade 🙂 Hon ville sova på soffan i vardagsrummet så det fick hon göra då förstås 😴 Jag somnade i sängen men vaknade under natten. Jag hade svårt att somna om så jag gick ut och la mig i vardagsrummet jag med, framför tv:n. Jag tycker att det är lite lättare att somna ibland till ljud, som tv:n 📺 Sen låg jag & messade en stund med N, innan jag somnade. Ja han har oxå en fucked up nattsömn, även om min har varit bra den senaste tiden. Men dagen med Lovis har varit jättemysig, vi tände ljus på kvällen 🕯 Hon bjöd över, eller jag messade, två vänner. En kunde tyvärr inte komma & en svarade inte alls. Hur förklarar man sånt till ett barn, att någon inte svarar? "Dom är säkert upptagna" sa jag. Må hända att Lovis inte alls reflekterade över det, men jag reagerar. För tystnad är oxå ett svar. Man kan inte skydda barnen från allt, så är det faktiskt. 
 
Sen hade jag mitt Läkarbesök idag. Jag kände mig ambivalent redan innan Läkarbesöket. Jag fick komma in till min Litium-Sköterska först, för att kolla vikt & blodtryck. Först log jag när jag såg henne & hennes fråga på hur det var. Sen sa hon: "Du ser ledsen ut". Men jag vet inte om jag är glad eller ledsen. Jag är liksom ledsen & glad, men samtidigt. När vi gick in till Läkaren så..var jag fortfarande ambivalent inför det. Jag sa till min Litium-Sköterska att jag känner mig lite nervös, för jag har inga svar att ge. Jag vet inte själv. Jag blir liksom lite rädd, för hur ska jag få rätt hjälp om jag ingenting vet? Hur ska jag kunna göra mig förstådd, typ? Ja men först av allt så kom det ju givetvis på tal att jag inte har gått & tagit mina prover, men hur kul? Jag måste upp till Mälarsjukhuset och göra EKG för att se så att inte medicinerna gör så att "pumpen" ger upp. Den gör ju oftast det, förr eller senare 😉 Men hur kul att gå dit, och sitta där? Ja sen måste jag ta en massa prover via blodprov. Varför jag inte har gjort det? Lathet! Jag har VC rakt över gatan, det är bara att gå dit, ta en nummerlapp & sätta sig. Där kollar dom b.la mina njurar, så att inte dom lägger av. Sen kan en för hög dos av Litium göra att blodet på något sätt förgiftas, så då måste man in på Dialys. Hinner man inte in på Dialys så är det bye bye!  Men jag orkarn’te. Men jag måste ta tag i det där. Jag håller ju hellre på med det här än kommer till ett Läkarbesök där man helt enkelt har struntat i att ta sina prover. Dels pga otacksamt när hjälpen finns, sen kan dom inte eventuellt justera mina mediciner..för dom har ingen aning om vad jag har för värden. Ja men sen så förklarade jag att jag var både glad & ledsen, men samtidigt liksom. Så Läkaren visste ju direkt vad det handlade om. Hon är så duktig & bra oxå, för egentligen så behöver jag inte säga så mycket. "Jag ser det i dina ögon & i ditt leende.." brukar hon säga. Ja men hon ser även på kroppsspråket, på talet, hur man lyssnar. Hon är jätteduktig! "Nedsatt förmåga.." kan det exempelvis stå i ett sjukintyg. Jag kan inte förklara exakt hur & vad hon gör, men hon är jättebra. Jag känner mig trygg med henne, det inte jag förstår, förstår hon. Jag tror aldrig att jag har sagt så lite under ett Läkarsamtal dock, men om det inte behövs så gör det ingenting 🙂 Hon sjukskrev mig i 6 månader till. Läkarna sjukskriver ju en i en tid i taget. Sen förlängs det, eller så gör det inte det. Jag funderar dock på att ansöka om att bli pensionär, helt seriöst alltså.
 
Vet ni? Jag är barnledig och har vodka i kylen:
 
(null)
 
R.I.P  till all skit som jag hittar på ikväll. You’re all dead to me.
 
Det blev 1 grogg,
orkarn'te.

Kommentera här: