VAB

Hej!
 
Idag är det ingen bra dag eller kväll. Jag hade min första dag på Arbetsträningen, efter alla inläggningar & vistelser hos Psykiatrin. Vad som händer; Malcolm vaknar med ögoninflammation, kraken! :( Malcolm lider inte, men vi behöver torka då & då. Han är dessutom snorig och jag vet inte men när jag blir snorig & dan så kan jag även bli lite mosig i huvudet. Malcolm håller humöret uppe & han är vid gott mod, vilket är himla skönt för honom. 
 
Men jag kunde ändå inte hålla tårarna tillbaka, jag har har gråtit hela morgonen, dagen & hela kvällen. Jag gråter inte för att jag måste vara hemma med mitt barn, jag älskar ju honom <3 Men jag gråter över att jag först blev hemskickad från arbetsträningen med orden: "Du är så välkommen tillbaka, men du behöver sova..", sen när jag ligger inlagd så pratar min Coach med min Chef, och får då höra att jag är den bästa som dom har haft <3 Det gjorde/gör mig verkligen jätteglad! :) När jag kommer ut får jag inte börja arbetsträna än, pga medicinändringar. När jag väl får "OK!" från Psykiatrin så hör jag av mig till min Chef och frågar om jag får börja, som idag. Kom igen; vad är oddsen att man måste VAB:a just idag på årets 365 dagar? Why? 
 
Det är flera faktorer som gör att jag gråter, visst.. Bland annat så är jag rädd för att jag inte får komma tillbaka till min arbetsträning, det skulle krossa mig. Men det som ligger i botten är att det alltid är jag som VAB:ar, jag har gjort det varje gång i snart 3 [tre!!] år. Och det jag blir ännu mera ledsen av är att jag inte kan komma ur det. Jag kan inte komma ur det på något sätt! Någon upprepar bara: "Vi behöver pengarna." Han menar pengarna som han drar in. Jag kommer aldrig att kunna dra in några pengar för jag kommer inte iväg till min arbetsträning. Jag sitter fast, jag vet det. Men jag försökte ändå, för jag förstår att pengarna behövs, men någonstans tror jag ändå lite att han har råd att VAB:a..ett par gånger ivf. Eller? Lite grann så tror jag det. Man får ju ersättning, för det. Men, men. Jag vet ju att våran ekonomiska situation beror mycket på min shopping. Så jag sa det: "Jag klipper kortet!" *tyckerattjagärsmart* För då kan jag verkligen inte slösa 1 spänn, jämförelsevis när jag drar 20.000Coop-kortet. Men de det passade inte. För då hade det blivit lite jobbigt för han att handla. MEN VAD HAR VI FÖR VAL? Det gick inte. Och jag i all hast, inte genomtänkt egentligen, men jag sa det att: "Jag vill inte leva med dig, jag vill inte leva såhär." Jag sa så för att, jag är 34 år och i det här förhållandes så kommer jag aldrig att få ett arbete. Enkelt förklarat för att jag kommer aldrig att kunna gå dit. Inte i sjukdomstider ivf. Se med arbetsträningen, det går ju åt helvetet. Min Chef svarade inte ens på mitt sms om VAB. I det här förhållandet när jag inte kan arbeta så får min självkänsla & självrespekt en törn, livskvalitén likaså. Jag känner ingen samhörighet, att jag tillhör något, ett arbetslag. Jag tjänar inte mina egna pengar & jag kan inte stå på mina egna ben. För att? För att jag inte får klippa Coop-kortet. Det här är rena rama vansinnet! Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det, vad det är, för er. 
 
Någons bra förslag till varför jag inte behövde klippa Coop-kortet: Sluta handla. Bara så, sluta. OM DET VORE SÅ ENKELT! Då hade vi väl för fan inte haft några problem! Hade jag då i sin tur inte varit manisk & shoppat därefter, då hade jag heller inte varit Bipolär, och då hade vi heller inte haft några problem! I****! *förlåt*  "Sluta shoppa då.." Jag försöker ju! *grrr*
 
Men något som ivf gjorde mig lite gladare på kvällen var att mina målarböcker kom:
 
* Sommarnatt av Hanna Karlzon
 
* Magisk Gryning av Hanna Karlzon
 
Vilken lycka! <3 Om ni vill se hur dom ser ut:
 
 
Jättebra målarböcker, riktiga & tjocka blad. Tusch-tåliga alltså :) 
 
 
Här ser ni min favorit ur "Sommarnatt" <3
 
Jag har börjat med tusch, jag föredrar det men jag är inte så skillad *fniss* Men det behöver man inte vara, inte alls. Det är rogivande att måla. När jag mår dåligt exempelvis av ångest, mycker tankar & funderingar, då målar jag. Där kommer det här med distrahera in. Det är så himla skönt att få bort ångest, mycket tankar & funderingar, med hjälp av att måla <3 
 
Jag blir ju hemma med Malcolm hela veckan, då hoppas jag på att vi målar mycket :) Jag mår ju dåligt, när mitt barn mår dåligt, givetvis. Men sen är det allt runtomkring. Min Coach ringde mig idag också och jag bara grät i telefonen. När jag mår så här dåligt så  finns det ingen hejd på tårarna, dom tar aldrig slut. Just där och då så grät jag över att jag inte fick något svar från min Chef angående min VAB. Hon vet ju inte, om jag kan komma imorgon eller inte. Men:
 
1. Jag blir hemma med Malcolm
2. Det verkar inte så
 
Jag har min DBT på fredag, får jag gå på den? Jag behöver den, verkligen. 
 
 
Bild från annat tillfälle. Idag är jag söndergråten med smink i hela ansiktet alltså. Därav kunde jag idag inte försöka ta bilder på mig med min turban :( Förlåt!
 
 
Malcolm vill ofta hålla min hand <3

KorrumperaD

Hej!
 
Jag har sån grov jävla ångest idag. Jag är ingen ängel, långt ifrån. Men allt som D både säger & skriver till mig bara maler & maler i mitt huvud. Jag kan inte förstå, hur man kan vara så elak, så genomrutten. Jag måste, måste bli kvitt min ångest, så att jag kan ha Tuva & Lovis. Just nu är jag för instabil. Jag är medveten om att det är medvetet från hans sida. För då kan jag inte ha Tuva & Lovis för faktum är; att just nu har dom det bättre hos D. Hur många terapisessioner ska det egentligen ta att få bort hans ord, att få bort känslan & känslorna?
 
 

Tips på goda mellanmål, tack! :)

God kväll!
 
Dagen idag har varit, upp & ner. Som vi Bipolära säger ;) Ah, givetvis säger andra det oxå, det är ett skämt. Jag hade min DBT imorse och först dömmer jag mig själv med min hemuppgift; jag är dålig, vad ska andra tänka om mig? Men när jag redovisade min hemuppgift så märkte jag att den var bra, faktiskt så var den det. Då blev jag glad, nervositeten släppte. Ja, så enkelt är det inte att stå och redovisa inför en hel grupp. Sen när vi hade Mindfullness, så gick övningen ur-bra, verkligen! o_O Det är först nu som jag fattar hur Mindfullness känns, hur det är att känna Meveten Närvaro. I början av starten alltså, så tyckte jag att det var lite för..flummigt ;) Men nu idag, över 1 år senare, så förstår jag! :) 
 
När jag kom hem så pratade jag med någon i telefon. När vi hade pratat klart så kröp jag ner med värmefilten <3 Jag somnade, kanske 15-30 minuter. Bra att det inte var längre för jag vill helst sova en hel natt eftersom att:
 
1. Jag har min Arbetsträning imorgon
2. Sömn gör gott för kropp & knopp
 
Sen har jag försökt att ta kort, och det går inte. Jag vet inte varför det blir så, men det är som att hela skärmen blir ljus, som att jag har något sken över hela bilden. Det syns även direkt i kameran. Jag blir så irriterad, för jag har provat med att släcka ner, men bilden blir för mörk. Jag har gått bort från alla fönster, hjälper inte ett dugg. Det är som mitt tänk; svart eller vitt. Jag blir fan irriterad på riktigt! >_< Jag har kvar ett kort i mobilen, bara för att visa..det laddar jag upp längst ner. Men grejen var ju att jag försökte ta kort med min turban, jag har ju sagt att även fast att jag ser himla lustig ut, så ska jag visa er. Men det går inte! Det syns inte! För ljuset kommer antingen som ett sken och förstör hela bilden, eller så blir bilden för mörk! Kom på nu; jag tar ju korten i SnapChat..kan det vara det? Jag har det där "snygg-filtret", för att dölja alla mina ojämnheter i hyn. Det kanske är det? För jag vet att med andra filter så blir det bra. Men att ta en "seriös" bild med glasögon-filtret, eller hund-filtret känns..sådär ;) Jag hatar förässten hund-filtret, fäään så fult filter. Jag har väl inget annat val än att ta med vanliga kameran, herregud! :( Jag kanske hinner fota imorgon, men jag har min Arbetsträning till 12:30, hemma 13:00. Eventuellt att jag får till bilden imorgon ändå. 
 
Jag är galet nervös inför min Arbetsträning imorgon, uh! Mest bara för att tiden har gått, jag har legat inlagd i några veckor. Jag är så tacksam över att få komma tillbaka, det är inte det. Tack Gud för det! Men nervositeten finns ju givetvis. Jag känner mig nog mest blyg, igen liksom. Men jag tror att det går över i samma stund som jag säger "Hej!" :) Jag hoppas på det ivf haha! Bara jag kommer igång så ska det bli grymt kul, arbetet kan jag redan. Men du/ni får gärna tänka på mig imorgon mellan 09:00-12:30 <3 
 
Jag vet ju inte ens om jag kommer i mina arbetsbyxor längre o_O Så jag har lagt ner ett par andra, utifall. Orsaken:
 
Vi var hos barnens Morfar i söndags, så bjöd han på denna: Marabou Fransk Nougat. Jag har ju ätit det nån gång, smakat..för kanske 10 år sen? Men det är inget jag minns direkt. Men Gud vad gott! Det här är vansinne, men ingen överdrift: jag smällde i mig 3  paket, igår. På riktigt! 3 paket, det blir 6 stycken stänger, det är 2 i varje. *schuff* sa det bara. Jag har ätit 2 paket idag, 4 stänger. Nu tror ju inte jag att det är så att jag har vuxit ur mina arbetsbyxor sen i söndags, måndags sen tisdag har vi idag. Jag har väl alltid varit en godisråtta. Men det har ivf eskalerat sen i söndags haha! >_< Innan söndagen så åt jag inte sötsaker, jag vet inte på hur många dagar, men då hade jag bestämt mig, för att dra ner på sötsaker.
 
Dra ner på sötsaker. Nu menar jag inte att vi ska överdriva som i att ta bort bröd, potatis med mera. Jag ska ha socker på min fil och blir jag törstig så tar jag någon gång, ett glas saft. Jag menar att sluta moffa, trycka i sig godis, springa till Hemöp och köpa en påse ships 20 minuter innan dom stänger Det är det jag menar. Jag tänker inte lägga om nån kost; jag äter vanlig mat som jag alltid har gjort. Kött & potatis & sås, typ. Korvstroganoff med mera. Jag vill få ett slut på godisätandet. Men jag kommer fanken inte på; vad kan jag äta istället. Säg nu inte "ingenting" för jag står inte ut med det. Det är ju just vid mellanmålen, eller innan/efter maten som jag blir sugen, kvällarna. Det ända jag typ kommer på som jag kan äta är:
 
* Kvarg [som smakar skit utan socker]
* ProPudding?
* Bananer
* Keso
 
Det är väl typ det. Ni får mer än gärna bomba mig med förslag på bättre alternativ! :) Bananpannkakor? Avocado? Det måste ju vara bättre än 3 paket Frans Nougat ivf? *undrar* Jag älskar ju avocado på knäckemacka :P Ägg? Bomba mig med era godaste mellanmål ^^
 
 
Här ser ni ljuset. Vafan blir det såhär för? o_O