Blandepisod

Hej!

Jag har packat i ynka 2 timmar och min rygg har fuckat upp! Behöver hjälp men ingen hjälp fås, det ska bli så skönt när denna flytt är över 🖕🏻 Tack Gud att jag har min Lillebror, det säger jag bara! Han får komma & styra upp den här jävla röran för; desto mer jag packar, desto mera skit blir det överallt! Ska det inte vara åt andra hållet? Att ju mer jag packar, ju mera skit försvinner det? Funderar starkt på att ringa Brorsans sambo. Jag erkänner mig besegrad, ska det här gå tills på lördag, då måste Brorsan rycka in alltså! 

Jag skrev ett inlägg om att jag måste ringa adressändring idag, tokigt i beställningen. Fick en kommentar om att jag har fuckat upp mig själv. Jag sa till henne att det är nog bara att slå en signal till adressändring så åtgärdar dom det 🙂 Vad jag behövde göra? Jag behövde bara slå dom en signal så ordnade dom det 🙂 "Fuckat upp mig själv.." Bullshit! 😂

Det ända som har fuckat up, är min rygg & ingenting annat! Jag känner mig i ett konstigt mood. Jag är så sönderstressad iom flytten, en väldigt nyttig reaktion, för att få någonting gjort. 

Samtidigt så är mitt självskadebeteende tillbabaka. 514 dagar så är jag tillbaka på ruta 1. Bara att stryka dom där 514 dagarna & börja om 🖕🏻

Men mitt konstiga tillstånd är att jag i denna förtvivlan; är glad. Nästan euforisk. Jag vet inte varför. Jag har återigen börjat tänka på en man, han har återkommit i mina tankar sen gymnasietiden. Det var inte  längesen som han la till mig på Facebook igen. Jag blir glad av honom men jag tror inte att han bidrar till någon eufori, men möjligtvis glad. 

Jag vet inte vad i den här blandepisoden, men jag får bara en impuls av att kasta in handduken.

Kommentera här: