Overload av ångest

Hej!

Jag har vaknat inatt, sover väl ungefär 2 timmar i stöten 😴 Jag fick min Stilnoct vid 02, det minns jag.  Jag minns vid ett annat tillfälle att jag bad om en banan. Dom var slut men jag tog en nektarin. Den var saftig & god. Var vaken vid 04-05. Jag bloggade men det var inte mycket till inlägg, raderade det i imorse, det låg i utkast.

Jag är rätt less på mitt mående, förstår att ni är rätt less på min negativitet hela tiden, i varje inlägg. Men what to do? Jag behöver få ner det i skrift. 

Jag har sån separationsångest. Min Mormor har gått bort, väldigt tungt & ledsamt. Jag har separerat från Någon, inte helt lätt det heller.  Min vän här på avdelningen har fått byta avdelning. Den var tung som fan. Min Överläkare ska i sinom tid gå i pension. Jag vet inte när; i höst säger dom. Jag vet inte om det stämmer, och glömmer att fråga varenda jävla gång. Jag har haft henne som Överläkare i säkert 8 år. Det känns fan inte så jävla soft. Ovissheten, det är väl ivf bland dom jobbigaste känslorna. Min DBT-Psykolog ska ha semester i flera veckor. Separationsångest där med. Vem får jag istället under den tiden? Ingen aning. Ovisshet. Men främst, framför allt så är jag ifrån mina barn. Jag pratar med Mackan Messenger, Tuva & Lovis SnapChat & med Malcolm i telefon. Försökte ringa Tuva på hennes mobil men jag kommer inte fram. Hon ringde upp min på SnapChat ❤️ Vi hade videosamtal. Det for man nog inte ha här på avdelningen, egentligen 🤷🏻‍♀️

Det var 1-2 veckor sedan. Jag la upp en bild på smink som jag hade köpt. Då får jag en kommentar "Du klarar dig inte på 700 kr i veckan till dig & Malcolm, så går du och köper smink". Det var inte ett exakt citat. Hon skrev oxå att det har ingen roll om sminket kostade så lite som 100 kr. Det här skriver hon alltså helt öppet på min Instagagram. Jag förstår hennes tanke, jag gör verkligen det. Men vem på min Instagram har med min ekonomi att göra. För det hon gjorde, fick det att låta som att jag har 700 kronor, som inte räcker till mig & Malcolm, men jag köper smink för dom pengarna. Över min döda! Jag hade fått flera tusen! Då köpte jag lite smink till mig. Tänk om jag hade fått en summa pengar av Mamma? Jag vet inte, men hela min vänlista kanske tror nu, att jag köper smink till mig för dom 700 kr som inte räcker för Malcolm och mig. Över min döda! Jag förstår hennes tanke, absolut. Men att skriva ut min ekonomi på min Instagram? Vill jag dela med mig av hur min ekonomi ser ut, så går jag ut med det själv. Hon hade kunnat ta det här i ett privat meddelande. Jag mår så sjukt dåligt över det här, tänk om folk på riktigt tror att jag prioriterar smink till mig före mat till oss. Jag får panik! Jag har tagit upp det här med b.la min Psykolog, för att jag inte klarade av att hantera det här. Psykologen säger att; man gör inte såhär! Det säger andra oxå, dom i DBT-gruppen för att bara nämna några. Gråter dagligen över hur jag har blivit framställd. Men egentligen, vad säger det här om henne? Min Psykolog sa att jag skulle tänka så. Och egentligen, hon ju rätt. Min primära känsla var ledsenhet, sen kom ilska. Jag kallade henne för fitta. För att hon är det liksom. Men då menade hon på att hon har en fitta, hon är inte en fitta. Men vill hon låstas som att hon inte förstår min poäng, så visst.. 🤷🏻‍♀️ 

Vad händer mer i mitt liv? Ja jag är här på avdelningen. Jag har Läkarbesök idag. Det sköts ju upp från igår till idag. Jag känner att jag inte vill gå. Jag vill verkligen inte det. Vad ska jag säga liksom? Jag har ångest. Jag är arg. Jag sover kasst. Vi får se om hon ger mig något annat ångestdämpande, eller höjer styrkan på den jag redan har. Kanske görs ingenting 🤷🏻‍♀️ Så som jag förstod så vill avdelningsläkaren att min Överläkare ska rodda i mina mediciner. Jag förstår tanken. ❌ Men hjälp mig ❌ Så mycket som jag har gått upp & ner + psykoser det här året, är det humant ens? Mitt liv är inte värdigt.

Jag försöker att få tag i min Piercare. Jag behöver komma dit för att köpa nya labrets till mina cheeks. Två vänner hörde av sig och erbjöd sin hjälp. Ursäkta men dom är inte minna vänner direkt, dom är bekanta. Bekanta erbjuder sig, mina vänner bara ignorerar att jag behöver hjälp. Det är inga vänner, dom har skitit i mig sen jag kom in på avdelningen. Min Mamma slutar jobba 17:30, sen kör hon mig till min Piercare, hur snällt? ❤️ 

(null)

Jag har Läkarbesök idag

Hej!

Jag hann inte blogga igår innan jag somnade. Jag var uppe längre igår för jag hade tänkt att kolla på Valvakan 2018. Visst kollade jag, men jag orkade bara en timma eller två 😴 När jag fick mina mediciner så somnade jag på två röda.

Jag har vaknat inatt med, bad om en Imovane. Jag får 2 Propavan + 1 Stilnoct till natten. Vaknar jag så får jag 1 Imovane. Det brukar fungera jättebra, men det gör inte det nu, inte riktigt.

Jag ska väl försöka att komma ihåg att berätta om gårdagen.. Jag var bara här på avdelningen hela dagen. Jag minns att jag var ledsen. Jag målade lite grand & jag skrev i mitt block. I blocket skriver jag bara om mina dagar, och lite sånt som jag inte kan skriva i bloggen. Jag kan skriva om det mesta här faktiskt, och många gånger skriver jag ut allt. Det kanske mest är att jag använder ett annat vokabulär när jag skriver i mitt block, ingen tar skada av det. 

Jag målade som sagt igår, och skrev. Jag sov bort nästan hela dagen, sov till klockan 15 faktiskt. På kvällen så pratade en Skötare med mig, bara för att jag behövde det men oxå för att hon ska med mig på mitt Läkarbesök idag. Läkaren som jag ska få träffa är min första Läkare som jag fick på Öppenvården. Jag vill minnas att hon var bra, hoppas! 🙂 Men jag vet inte vad jag hoppas på, egentligen. Jag känner att jag måste hem & ta Malcolm. Men om jag ska vara egoistisk så behöver jag mera tid här. Men vi får se helt enkelt vad Läkaren säger, jag får lita på att hon vet mitt eget bästa. Jag känner att jag tappat kontrollen, just nu är det andra som bestämmer över mig & mitt öde. Vad som händer med mig bestämmer inte längre jag. Radikal acceptans! 

Jag hörde ingenting från Någon under hela dagen igår. Men jag fick mess från Malcolm 💕 Jag har beslutat mig för att min & Någons relation, den är som den är och det är helt okej. Han verkar inte vilja ha kontakt med mig och det är helt okej. Jag kommer att vänja mig med det oxå, även om det tar tid. Det får ta den tid som det tar, det är helt okej. Jag varken kan eller vill tvinga Någon att vara en del av mig & mitt liv. Jag bara accepterar det, radikal acceptans här med. Jag & Skötaren pratade endel om det här igår kväll.  

Vad händer idag? Jag vet faktiskt inte mer än att jag har ett Läkarbesök. Hon kan be mig stanna kvar, eller så kan hon be mig att åka hem. Who knows?  Jag ska se om S vill vara så snäll att hämta mig när jag ska åka hem. Men jag ska bara be om hjälp om jag inte mäktar med att kånka hem alla mina tillhörigheter. Jag kom ju hit med ryggan full. Sen var jag hemma snabbt, och kom tillbaka med ryggan full igen. Men jag tog med mig en plastpåse, har jag tur så går allt ner i den ✊🏻 Nej så jag ber inte om hjälp i onödan. Men Skötaren sa det att man ser nu, på vännerna. Ja men om jag kommer hem idag, så ska jag först prova att sova hemma 1 natt. Om det går bra så hämtar jag Malcolm. Jag hoppas på snabb tillfriskning så att jag kan hämta hem brudarna oxå, men jag måste känna efter; jag måste vara stabil först & främst. Det här har inte varit mitt år, inte alls. 

Personalen är tillbaka på Kommunfastigheter, men dom ligger efter. Så vi får se om & när vi får byta lägenhet med varandra. Ny vecka nu vilket ger mig lite hopp om att dom hinner jobba sig ner till våran ansökan. Den andra familjens lägenhet ska besiktas, sen betalar man om man behöver det liksom. Därefter skrivs kontrakt ✊🏻 Jag vill verkligen ha den här lägenheten så det känns som att får jag inte det så rasar hela mitt liv! 😭 Den här ovissheten tar död på mig. 

Jag tänker så här att: här inne kan jag blogga hur mycket som helst. Men vet ni? Det är  tråkigt här inne så att det finns ingenting ur min vardag att blogga om. Sen har jag lite "restriktioner" om var jag kan blogga om & inte. Jag försöker komma på vad jag kan blogga om, men det är faktiskt svårt att komma på 🤔 

Klockan är nu 07:18, klockan 08 så är det frukost 😋 Jag vill prata med Skötaren igen innan Läkarbesöket, så det ska jag be om att få göra. Den här målade jag igår:

(null)

Får jag fri gång idag?

Hej!

Jag har sovit bättre inatt. Först sov jag 4-5 timmar, sen efter ett par / några timmar så sov jag 1-2 timmar till 😴 Jag vaknade nu 06:30 och kaffet stod framme. Det serverar dom klockan 06. Det blir en lång väntan om man vaknar tidigt, att bara vänta en timma känns som en evighet. Sen hinner jag få ont i huvudet oxå pga beroende av koffein 😓 Men nu vaknade jag 06:30 så det var bra 👍🏻

Man får alltid träffa en Läkare, dagen efter som man kommer in. Jag visste inte / mindes inte att det även gäller på helger. Men det kan ju aldrig vara avdelningsläkaren, utan det måste vara jouren. Men jag ska inte säga det med 100% Vi får se om/när som jag får träffa Läkaren. Vi får se om dom kommer att justera mina mediciner eller inte. Dom gör det ibland. Jag vill prova Leponex istället för Zyprexa/Olanzapine eftersom att Zyprexa/Olanzapine inte längre hjälper mig, av någon konstig anledning. Men det känns bättre för mig att prata med min Litium-Sköterska om det, faktiskt. Äsch, dom får göra vad dom vill, orkar inte läggga mig i. 

Det här året har verkligen inte varit mitt år. En hel del inläggningar, och det övergår ivf mitt förstånd varför det får fortsätta såhär utan att någonting görs, exempelvis medicinjusteringar. Jag vill bryta det här för jag vill kunna finnas för mina barn till 100% 💕

Jag skrev förut att jag har varit kort & avvisande mot Någon these days. Jag försökte reda ut det igår, reparera liksom. Men det blev ju bara värre 😭 Jag var så arg & ledsen, inte bara på honom utan på saker runt omkring. Ja men då blev det bara pannkaka av alltihopa. Jag skrev ivf inatt när jag satt uppe att jag inte ville vara osams, att jag inte är arg på honom, utan att jag mår konstigt. Vi får se vad/om han svarar på det ✊🏻 Jag vill inte vara dum mot de mina, men jag kan inte alltid kontrollera det. Sen ångrar jag mig, efteråt liksom. Då känner jag skam, & jag hatar det. Jag tycker inte heller att det är helt skitlätt att be om ursäkt heller, när jag känner skam. Men samtidigt är det bra att jag känner skam, den fyller sin funktion. 

Jag var ganska så hård mot en Sjuksköterska igår när jag kom in. Jag minns inte om det var förra, eller förr-förra gången som jag skrek på henne 100 gånger när jag var inlagd. Vi går inte ihop helt enkelt. Men hon pratade med mig igår kväll så då kändes det lite bättre, hon var mänsklig då. Vi får se om jag får några utbrott denna vändan men jag hoppas inte det ✊🏻 Det är inte bra för min självrespekt. Hon kanske inte tycker att det är så jättekul för den delen heller. Det är inte helt skitlätt eftersom att jag har 0 impulskontroll 😓

Jag vill åka hem & hämta saker. Undrar om jag får det idag? Jag hade ju bara min rygga, Fjällräven. La ner kläder, 3 laddare + min powerbank. Min almanacka med dagbokskortet i DBT oxå. Jag vill hämta mitt skrivblock & en till penna eller två. Jag vill oxå hämta mina målarböcker, så att jag kan måla. 

Jag har alltid min powerbank med mig här inne. Den är jättebra att ha med sig. Den laddar min mobil upp till 5-6 gånger. Den ligger på laddning när det behövs sen hämtar jag bara ut den när jag behöver den. På så vis så behöver jag aldrig lämna in min mobil i laddningsrummet, utan den har jag 24/7 🙂

Klockan är 07:40, det är snart frukost. Jag känner mig inte alls sugen faktiskt. Eventuellt att dom har yoghurt ✊🏻 

Om jag får frigång så känns det o-soft att behöva ta 2 bussar för att komma hem, sen 2 bussar för att komma hit igen.

En bekant / vän har frågat om jag behöver någonting. En bekant / vän. Tacksamhet över henne känner jag 🙏🏻 En som finns vid min sida när det verkligen gäller. En.

Skäms på er!

(null)