Låt mig komma tillbaka: på ett hållbart sätt!

Hej!

Blogg.se funkar inte på min dator 😡 Alltså det har inte med blogg.se att göra men sidan synkar inte med skärmen. "Knappar/länkar" hamnar fel & snett & grejer. Det är  irriterande! Men men, det blir så ibland sen helt plötsligt så funkar det bara, utan att man behöver göra någonting. Snurrigt värre! 

Jag fick ju avboka han som skulle komma hit idag, skitkul! *not* Han hade minus på sitt konto och inte fan tänkte jag på det när jag Swishade 266 kr till tågbiljett 🤦🏻‍♀️ Vad jag gör? Jag för över 266 kr till, till hans kompis konto istället. Dom bokar biljetten, och.. någon säger att han inte får komma hit. Denna någon sa även att han ska ringa Psyk på mig. Så man fick väl liksom dubbel-avboka. Vänligen men bestämt tala om att: "Kom inte hit!" Jag var/är inte så jävla glad! 😡 Han som skulle komma tog jätteilla vid sig, blev liksom ledsen, genuint. Jag kände mig som jordens elakaste människa [och fattigaste nu då..] Han skrev "Puss" ❤️ till mig ikväll, sen dess har jag inte hört någonting. Kan det få gå bra nångång när man haffar? Jag hör väl inte av han nåt mer, jag förstår honom. Han skrev hela tiden att han verkligen såg fram emot det här.. 😭💔

Någon hade ringt Psyk, som han sa. Jag tror det ivf, någon är ingen som springer med osanning.. Men konstigt att min Litium-Sköterska aldrig ringde upp mig då? Det har aldrig hänt förut.

* Hit hann jag skriva igår *

Nu är det alltså, hmm. Jag vet inte ens vilken dag det är..torsdag. 

Han kom hit med Malcolm igår 😍 Det var underbart, som magi 🙏🏻 Malcolms pussar alltså! Hans kramar, hans skratt 😂❤️ Det var en av dom bästa 3 timmarna i mitt liv! Malcolm åt mig ur huset 😂 När han åkte sen så tog han med sig chipsen & en apelsin. En annan apelsin la han på bänken med orden: "Jag hämtar den nästa vecka" 😎 Haha! 😂 Vi spelade spel, lekte kurragömma, spelade tv-spel, lekte kull. Hans skratt alltså 👌🏻😂❤️ Ångesten när han åkte.. Jag orkar inte skriva om det utan jag väljer att hålla distans till dom känslorna.

Jag vaknade 03 inatt. Jag borde sova på 2 Propavan + 2 Melatonin + 1 Stilnoct. Jag var bakis igår så kanske hade det med det att göra? Sover oroligt. Måendet är ju inte på topp heller så.

Jag ska ringa min Litium-Sköterska idag. Jag behöver hämta ut medicin. Konstigt att hon inte ringde mig igår 😳 Konstigt att hon inte har ringt tidigare heller, eftersom att jag ska hämta ut medicin hos henne 1 gång i veckan. Tur i oturen att jag hamstrar mediciner; har en hel kasse som jag kan ta av. Alltså jag menar att jag får ihop till mina dagliga doser, så jag går inte omedicinerad. Jag får ihop till mina dagliga doser, säkert månader framöver 😂 Jag tror inte att hon kommer att lägga in mig ✊🏻 

Jag kommer inte ihåg. Men det gör jag ju aldrig, så det spelar väl ingen roll. Men jag kommer inte ihåg hur jag har mått, och hur jag mår. Mina känslor & mitt mående krockar med varandra. Dels så mår jag kasst i grunden just nu, dels så drack jag i förrgår = KAOS! Dels så var jag bakis igår, bleh! Dels så sover jag dåligt. Men oxå: Malcolm var här igår & jag känner overjoy över det ❤️ Sen åkte han.. Det är så svårt att förklara hur jag mår för det är så mycket olika känslor som kommer ifrån olika håll. Jag känner flera känslor samtidigt & ibland så avlöser dom varandra, en efter en. Men allt handlar väl egentligen om att allt kommer ikapp en. 

Han är på mig om att jag ska in till Slutenvården igen. För att jag ska in & bli frisk! Nu! Jag brukar ha rätt bra koll alltså.. Vart jag ligger i mitt mående & vad jag behöver. Det betyder inte per automatik att jag lyssnar, men jag brukar veta. Men nu. Jag kan verkligen inte se hur det skulle hjälpa mig att bli inlåst igen. Jag var inlåst ett par/några veckor för mani = ett måste! Jag var ute 3-4 dagar, sen in igen för att jag var suicid = ett måste! Men nu? Jag känner att på Slutenvården så är det stelt & kallt. Sjukhussängar & vita väggar. Andra icke-friska patienter. Jag kan ha fel, men jag tror inte att det är vad jag behöver just nu. Jag är inte manisk men visst, lite suicid. Men mina suicida tankar skrämmer mig inte, det har dom väl iofs aldrig gjort. Men jag menar att jag inte är rädd för att jag kommer att göra nåt. För mina känslor av att få komma tillbaka till livet är  mycket starkare än demonerna. Jag vet att livet kommer att vinna. Jag ska bli frisk nu! Det fungerar inte så. Visst, jag kan lägga in mig igen.. dom ger mig mediciner så att jag antingen blir kemiskt lobotomerad, eller så känner jag inga känslor alls. Frisk på 2 röda! 👌🏻 Men hur friskt är det, egentligen? Jag vill tillbaka, jag vill tillfriskna, men jag vill göra det hemma. Här hemma har jag tv:n på svagt ljud, jag sitter i soffan med filten & en kopp kaffe. Jag har en varm säng, och jag har mina vänner [ vän] nära, om jag behöver. Jag kan ta en promenad, jag kan gå & handla. Jag kan ta en dusch eller ett bad. Jag hatar Slutenvårdens takduschar! Det är inget tryck i vattnet & förässten så kommer det bara några droppar. Vattnet liksom strilar ner i en tunn stråle, men det är såpass lite tryck & vatten att strålen avbryts, om ni förstår? Tittar man upp så ser man rosten i duschmunstycket. Dom medicinerar mig, dom byter mediciner & har sig. Jag upplever det som att dom gör det hela tiden. Endel mediciner får man bara äta under den tiden som man är inlåst, helt förståeligt. Men vad händer när man kommer ut sen? Jag har ju nya mediciner nu igen, men dom måste herregud få hinna göra verkan! Jag förstår, att allt han kämpar för med mig, handlar om att barnen ska få tillbaka sin Mamma. Jag förstår det! Jag strävar oxå dit! Men jag menar, att den snabbaste vägen tillbaka inte alltid är den hållbara vägen. Och! Mitt mående är befogat! Efter allt som varit nu.. tänk om någon ba’: "Mår du dåligt över allt som varit..?" Och jag ba’: "Nej." Det hade varit jävla konstigt! Det hade skrämt mig, och förmodligen endel utav er oxå. Jag har hittat på skit, det är väl klart som fan att jag mår dåligt! Konstigt hade det varit annars & det är  ni ska kontakta Slutenvården. Låt mig bearbeta. Slutenvården är en tillfälllig lösning vid akuta tillstånd. Jag behöver vara ute, jag behöver få känna av vardagen för att kunna komma tillbaka till..vardagen. 

Tack!

Var hälsad! 

Kaos! Inte ens det ordet räcker till för hur min kväll & natt har varit. Kaos! Jag kommer inte ihåg allt, det är en ren omöjlighet och varför det vet ni som läste mitt tidigare inlägg [som jag nu har raderat] Jag fick radera det då Malcolms Pappa blev liksom..indragen. Jag ville inte det, och det ville nog inte han heller egentligen. Men det kanske var tvunget? Jag var  arg,  arg på dig & er som kontaktade Malcolms Pappa. Jag var så jävla arg på er! Sen tänkte jag: ni har nog fan räddat mitt liv genom att ni har hört av er till Malcolms Pappa. Jag är inte så förtjust i mitt liv, det vet ni.. Men jag kan ändå säga tack! 🙏🏻 Tack för er ödmjukhet, tack för att ni bryr er om era medmänniskor. Tack! 🙏🏻  

Det jag inte förstår: det är [om det är sant] varför letar ni reda på Malcolms Pappas telefonnummer? Varför inte bara öppna Facebook? Det lär väl finnas hur många J.E i "telefonkatalogen" som helst liksom. När visste ni att ni hade hittat rätt? Det var ju väldigt känslig information ni höll i era händer. Om ni förstår vad jag menar? Varför inte bara Facebook? Måste ju vara  mycket enklare att hitta han där 🙂 Skitsamma, informationen kom fram till rätt man & så var det bra med det. Och jag hade gjort samma om någon medmänniska hade setat där jag satt. Men det tog en hel natt, och en hel morgon innan jag kom fram till det. JAG ÄR INTE ARG PÅ ER! ❤️

Jag kommer inte ihåg så mycket, men jag kommer ihåg fragment, typ. Jag pratade med Malcolms Pappa i telefon, i jag vet inte i hur många timmar. Jag självskadande, det minns jag inte, men jag ser det idag. Jag avbokade en träff med en kille som jag skulle ha idag. Jag fick även tyvärr avboka E 😞❤️ Men det kommer flera dagar 🙂 

Det mest hjärtskärande samtalet som jag nånsin har haft med Malcolms Pappa:

Malcolm: - Pappa, varför äter inte Mamma? 💔

Malcolm är 3 år. Han förstår att jag inte äter. Det får inte vara såhär! Jag måste få hjälp med min underliggande ätstörning. Jag måste få hjälp! För nu förstår barnen

Malcolms Pappa har [som vanligt] ringt Psyk för han vill att jag ska in till Slutenvården igen 😞 Hur länge har jag hunnit vara ute: 2-3 dagar? Jag vill inte in igen! Jag väntar på att min Litium-Sköterska ska ringa upp mig, sen får vi se!