Överdoserat & Bra-killen

Hej!
 
Nu har det ekat tomt här i bloggen i flera dagar..igen. Vafan är mitt problem?! Jag får ju så svårt att komma ihåg dagarna, jag behöver verkligen uppdatera bloggen minst 1 gång om dagen. Jag älskar ju att skriva, så vafan håller jag på med? Jag älskar som sagt att skriva, älskar att bolla tankar & ideér med er, få se med andra ögon på saker och ting. Att blogga är även mitt sätt att få ventilera, få sortera tankar, och få koppla av. Jag tror att blogga är bra för mig, lite beroende på vad jag bloggar om ;) Jag har ingen direkt koll på vad jag har bloggat om och inte. Så ha förståelse om jag upprepar mig. Hojta gärna till om det finns någonting som ni vill att jag tar upp, om det är någonting ni undrar över, eller vill ha svar på. Ha gärna tålamod med att jag är som jag är; att jag inte minns. Jag kan liksom inte ens gå till affären utan att det blir problem.
 
Så, vart börjar vi? Jag kan börja med att berätta att det har gått jättebra med att ha Malcolm hemma <3 Rutiner är bra för mig, för oss. För min del så styr det upp. Jag kan då inte längre leva efter: Ride N' Die
 
Det var dock en grej som inte alls gick bra. Jo för jag vaknade ju, natten till i..fredags, klockan 04. Det är ett dåligt tecken..om man inte vill bli manisk. Natten mot lördagen så vaknade jag 03, och natten till idag så vaknade jag..03. Ivf.. Natten till lördagen så tänkte jag att jag tar min v.b medicin, så att jag kan somna om. Jag försökte att somna om utan hjälpmedel, men det var lönlöst. Så tills sist så tog jag min v.b. Jag ska ta 3 tabletter, inga konstigheter. Vad händer? Jag börjar snart att må så fruktansvärt dåligt! Fysiskt alltså. Tänkte herregud, vad är det som händer? o_O Jag ska alltså ta 5mg x 3. Jag har tagit 3 men när jag läser på burken: 25mg! o_O Den här medicinen heter Nozinan. Jag har lång erfarenhet av den här medicinen. Man kan använda den på 2 sätt: mot oro & för sömn. Jag har alltid använt den mot oro, då får man den i en lägre dos. Men! Jag fick ett recept på Nozinan sist när dom skrev ut mig från Slutenvården. Återigen så fick jag den utskriven, mot oro. Givetvis borde jag ha läst på burken först! Men nu är det redan försent. Jag ska alltså i alla andra fall, ta 5mg x 3 = 15mg. Men jag har av misstag tagit 25mg x 3 = 75 mg! o_O Inte undra på att jag mådde dåligt. Jag blev bara sämre & sämre. Så jag hör av mig till Någon som får komma och hämta Malcolm. Den var inte rolig.. Dels ur ett egoistiskt perspektiv; jag vill gosa 3-åring. Sen känns det inte så jävla häftigt att behöva be Någon att hämta Malcolm, på sin barnlediga vecka. Någon vet, att han ska vara barnledig och lever säkert därefter. Kanske hade han planer? Han ba: "Ledsen grabbar men jag kan inte följa med, Mamman har klantat sig". Nä men jag vet inte. Där & då hann jag inte tänka i dom banorna, det ända viktiga var att få bort Malcolm från mig. Någon kom och hämtade, givetvis. Jag mådde jävla dåligt, jag mådde jävla dåligt hela dagen, och kvällen. Jag tog en dusch nångång vid 21-22, då kändes det bättre faktiskt.
 
Kommer ni ihåg Bra-killen? Han som jag kärade ner mig i? Nu pratar vi inte någon liten förälskelse med lite fjärilar i magen. Jag menar Bra-killen, han som jag var tok-kär i. Ni kommer inte ihåg? Men om jag säger såhär då; han som jag sabbade allt med för att jag drog till en annan kille. Jag drog till en annan kille, till en som jag aldrig har träffat förut. Nu minns ni! :P På den fronten.. Jag har klarat mig hyffsat den här veckan, jag har kunnat hantera hela situationen, förutom.. Förutom när jag skaffade Badoo igen, eller ah, återaktiverade kontot igen, typ. Jag tog ju bort Badoo när jag började prata med Bra-killen och kända bra vibez. Det var ju där som jag och Bra-killen fick kontakt, på Badoo. Jag tänkte att det kanske är bra för mig att liksom våga ta det där klivet igen. För helt ärligt; Bra-killen har etsat sig fast i min hjärna. Det är ju inte till min fördel det heller. Jag loggade in, vad händer? Jag får sånt jävla känslopåslag. Jag vill inte ha Badoo, bara tanken på att jag ska prata med någon annan, får det att vända sig i magen på mig. Nästa moment? Jag har flera meddelanden i inkorgen på Badoo. Kunde inte läsa skiten. Jag kunde inte läsa skiten för jag vill inte scrolla ner så att jag ser [och faktiskt kan läsa], min och Bra-killens konversation. Döden; jag vill inte se, ifall han är online på Badoo. Jag grät väldigt mycket iom det här. Och visst.. Ah först vill jag bara förstärka att vi alla är olika. Man behöver inte alltid förstå varandra, men någonting man måste förstå, är att det finns flera olika sätt att vara människa på. Det jag försöker komma fram till är att det hade känts mycket bättre för mig [jag vet inte varför], om det var jag som sket i att svara på Bra-killens sista meddelande. Men nu var det ju så att det var han som inte svarade på mitt, vad som blev, sista meddelandet. Inte visste jag att det var där och då, som allt skulle skita sig.. Hur som, det var en jobbig dag/kväll, det här med Badoo. Men annars har min vecka gått hyffsat bra faktiskt, när det kommer till Bra-killen. Tills..fredagen kom. Jag hade min individualterapi11:15-12:15. Dom senaste gångerna, sen jag förlorade Bra-killen, så har jag sagt i DBT-terapin, att jag inte vill prata om Bra-killen. Min Psykolog har ju pratat om Bra-killen, ändå. Jag har känt mig så jävla pressad. Resultatet? Jag har dragit därifrån. Nu i fredags, ville fortfarande inte prata om Bra-killen. Vi pratar om Bra-killen, ändå. Jag drar inte därifrån den här gången. Men vad händer? Psykologen "håller" mig kvar, en kvart längre. Rena mardrömmen, jag grät mig igenom hela terapin. Gud vad jag grät! :( Jag grät mig igenom terapin, jag grät på stan, på bussen & jag panik-grät när jag kom hem. Den här var ju inte så rolig heller:
 
En på stan: -Hej, kan jag hjälpa dig..?
 
Jag: -Jag är bara Bipolär & har Borderline.
 
Vad svarar man, egentligen?
 
Det finns en sak som gör att jag håller huvudet ovanför vattenytan och det är att: Bra-killen kollar mina SnapsSnapChat. Jag har lite grand vänt det till min fördel. Jag menar, jag har inte messat Bra-killen en ända gång, sen vårat sista sms. Jag vill, gud vad jag vill! Men mitt wisemind ber mig låta bli, och jag lyssnar..faktiskt. Men på SnapChat [jag är VÄLDIGT öppen vad gäller allt, där], så känner jag att jag ivf kan få pysa ut lite av alla känslopåslag & känslostormar. Givetvis vet han när mina Snaps är direkt riktade till honom, att det är han som jag pratar med. Han har inte skrivit någonting. Men det gör ingenting; jag vet att han hör mig.
 
Det här stycket är inte exakta citat, men på ett ungefär. "Min vecka har gått bra!" Jag vet inte, men jag fick en tankeställare när en vän skrev: "Din vecka har gått bra, really?" Jag har funderat mycket på det där. Jag vet inte men, kanske är det så att jag bara lever här & nu? Mår jag bra just där & då, då har min vecka varit bra. Och kanske, om jag är ledsen just där & då, då har min vecka har varit dålig. Jag vet faktiskt inte varför jag svarar så som jag gör. Jag kan säga direkt; nej jag stannar inte upp och tänker efter. Jag svarar, där och då. 
 
Som jag tidigare skrev:
 
Fredag: vaknar 04,
Lördag: vaknar 03.
Söndag: vaknar 03.
 
Jag duschade igår kväll, vid 21-22. När jag står i duschen så hör jag bara ett skri utanför badrumsdörren [jag är ensam hemma]. Alltså på riktigt, det här är inte ens kul! Jag hade tvål i hela ansiktet, givetvis. Det är en liten fobi jag har; att tvätta ansiktet. Jag har ingen fobi för att tvätta ansiktet, inte så. Jag har fobi för att blunda & tvätta ansiktet, för att jag känner att jag tappar kontrollen. Jag ser inget, och förässten hör man inte så bra heller i duschen. Men det är just det här med att jag inte har kontroll, som jag är rädd för. Det var en kvinna som skrek, ordentligt, med en jätteljus röst. Fan vad rädd jag blev & var..är lite grand fortfarande. Men "Jag behöver höja Zyprexan igen.." rabblade jag som ett jävla mantra i mitt huvud. Jag vet inte vad det där var, men jag förstår ju att brist på sömn kan få hjärnan att spela en ett spratt.
 
Något roligt som hände inatt? Ja-a. Jag har gått i sömnen. Jag har gjort iordning en smörgås..och jag har skickat mess i sömnen. Jag börjar verkligen få upp skillz när det kommer till det här med att gå i sömnen, tycker ni inte? Här, ta er en rejäl titt:
 
 
Alltså haha! För det första: vadå hittad? Haha! Sen hävdar jag att jag är oskuld! Vad det verkar så är jag t.o.m en "s.k" oskuld. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här *skrattar så att jag får ont i magen*
 
Fredags: före, under & efter DBT-terapin.

Zyprexa/Olanzapine

Hello!

Jag mår sådär. Har så sjukt svårt att ta min medicin som jag måste ta vid mani. Jag tog den häromdagen, minns inte när..i söndags var det nog. Blev helt trött. Alltså  jävla trött! Jag blir oxå tråkig + att jag tycker att hela min värld blir tråkig. Men jag tog den, en natt.

Sen i tisdags, igår.. Så hade jag först gruppterapi mellan 09:30-11:00. En kortare dag då det blir uppehåll nu tills den 8 Januari, om jag minns rätt. Ah sen fick jag en kvart på mig sen skulle jag vara på individualterapin. Den sög! Det ända vi pratade om var min mani. Jag sa att jag vill inte prata om det, men det var tydligen prioritet på listan nu. Fuck! Vi pratade endast om det, men alltså jag orkade inte, drog därifrån. Hon pressade mig så jävla hårt asså. Jag hade till 19 på mig att ta Zyprexan/Olanzapinet. När jag hade tagit den så skulle jag meddela Öppenvården om att jag hade tagit den, oxå när jag hade tagit den. Jag gjorde det. Jag hade till 19 på mig, annars hade dom satt in Plan B. Vill inte veta. 

 Är så jävla trött nu asså, såhär dagen efter 😴 Jag sov precis en stund, men det hjälper inte. Orkar seriöst inte ta den här medicinen.

Ah men det oxå: när jag sitter på individualterapin så ber hon mig messa Någon om ifall han kan ha Malcolm. När vi sätter där alltså, så var jag tvungen att göra det. Aa så jag gjorde det.. Men han kan inte för han måste jobba. Han kan hämta Malcolm på fredag, så jag antar att jag väntar med medicinen tills dess. 

Jag kommer ju vara såhär trött hela dagen, uh! 😴 Det har nog inte undgått någon att jag hatar Zyprexa/Olanzapine. Malcolm vill åka pulka idag & jag känner mig bara bleh, ligger hellre nedbäddad i soffan faktiskt. Men vi får se vad vi hittar på. Usch för att må såhär! Hade jag varit ensam så hade det inte varit hela världen, då hade jag sovit i dygn. Det är liksom det som är meningen.

Ja men den här killen som kom tillbaka in i mitt liv igen. Jag var dökär i honom. Men kastade honom, och jag tycker att det var befogat. Det var väl igår som han kom in i mitt liv igen.. Jag bara tar det  jävligt lugnt alltså. Känner inte av kärlekssjukan, den finns inte längre. Jag stängde av, I guess.. Har inte känt efter since, men jag tycker om honom, visst. Vi messar väl ganska så mycket, inte lika mycket när han är på jobbet, men annars till & från hela tiden. Jag gillar det, han är snäll. 

Att vara kär är inte min grej. Har jag fastnat för personen, så klänger jag mig fast. Hen får ingen luft alltså, kan inte andas. Jag behöver bekräftelse hela tiden. Bekräftelse på att hen inte kommer att lämna mig. Jag antar att det ivf lägger sig lite grand, när man väl kilar stadigt. Hur som: nu tar jag det så jävligt lugnt asså. 

Jag har felanmält grejer i lägenheten. Dels att det är ojämn värme när man duschar. Sen åker allt vatten ut på golvet. Sen är det nåt fel på min ugn. Har varit såhär ett tag men jag glömmer hela tiden bort det 🤪 Nu är 3 saker felanmälda ivf.

Har jag sagt att min nya tvättmaskin har kommit?  😄 Elektrikern ställde torktumlaren ovanpå tvättmaskinen 👌🏻 Måste hitta screenshotet på våran konversation:

(null)

Ah alltså han var ju lika vriden som jag 😂 Våran konversation spårade lite 🤪 Kul som fan hade vi iallafall. Ah men så nu så har jag både tvättmaskin & torktumlare 👌🏻 Det var något mer som jag skulle säga iom det, men det har jag glömt bort 🤷🏻‍♀️ Hur som,  nice med egna maskiner nu. Ett av mina barn är sängvätare, så jag behöver alltid ha tillgång till tvättmaskin & torktumlare.

Jag gick in på banken för ett tag sen, beställde mitt Mastercard. Så skickar dom ut mitt Mastercard med fel efternamn! 😡 Dom kunde inte fixa ett nytt förrän jag använt/aktiverat det jag fick. Så jag fick använda kortet först, sen skickade dom ett nytt. Min Godman messade mig igår & sa att det hade kommit & att hon skickar det. Så jag hoppas att det kommer idag 👌🏻🙂

Skrev ju här över att jag har felanmält grejer. Fastighetsskötaren är här nu! 😂 Det fick fort 😂 Jag felanmälde på nätet så tänkte att det tar säkert lite längre tid än när man ringer.. Så är Fastighetsskötaren här på en halvtimma, dör! 😂 Hon är jättebra, ah jag har felanmält hundra grejer här hemma känns det som 😅 Nu är hon klar. Hon måste beställa ny ugnslucka, nytt rör under badkaret sen en ny blandare. 

Jag gick i sömnen inatt, uh! Jag gör ju som oftast det när jag är manisk. Måste vara rätt uppskruvad om jag går i sömnen trots Zyprexa/Olanzapine, sen sömntabletter på det. Men, men. Hade så svårt att både känna & relatera när hade individualterapi igår. Ja alltså när hon pratade om konsekvenserna med att vara manisk. Som när hon säger att jag kommer att krasha till sist. Jag känner ingenting, känner ingen oro, ingen ångest över det. Känner ingenting, den ända känsla jag har är att jag är inne i ett lyckorus, är on top of the world 🔝 När hon säger att jag blir suicid efter krashen: känner ingenting där heller. Jag lever just nu i mitt lyckorus & här vill jag vara. Tror att jag kan hålla ihop det här själv. Det tror inte hon. Slå vad?

(null)


Jag vill verkligen inte gå ut!

Hej!

Jag sov faktiskt till 06 idag, med ett uppvak. Jag har min DBT idag, har inte tid. Jag har inte gjort min hemuppgift, nope. Jag får väl bära hundhuvud för det. Jag ska hitta till bussen, jag har sett hållplatsen nånstans här men jag minns inte vart. Det är  jobbigt att inte hitta så ni anar inte. Jag bara irrar omkring, vet inte ens om jag går åt rätt håll. Jag har ivf hittat till mitt förråd, och till soprummet. Förrådet låg i samma hus, soprummet låg en bit bort. Hittade först ett annat  soprum, var en där inne som jag frågade om jag var rätt. Hon visade mig ett som var närmre. Tackitack 🙏🏻  Ja men jag ska först hitta till busshållsplatsen, sen ska jag hitta hem från busshållsplatsen oxå 😓

Det dryga med att plocka upp är allt som ska tvättas/diskas upp. Man måste vänta tills tvätten är torr, och till att diskmaskinen har gått klart. Jag törs inte köra allt i torktumlaren. Krymper mina kläder en millimeter så är det kört! 😂 

Det svåraste att vänja sig vid när man har flyttat, tycker jag ivf är att duscha i "någon annans" badrum. Det känns som att jag aldrig ska vänja mig, men det gör man ju. Jag har känt likadant, vid varje flytt. 

Jag har packat upp många lådor & säckar så jag kommer in bra i Tuva & Lovis rum [där allting står]. Jag kommer åt varenda låda & säck nu. Så jag har hittat flera lådor som jag kan ta idag. Alla lådor kan jag ju inte ta förrän barnens rum är iordning. 

Jag är väl hemma från min DBT vid 12:30. Ah sen ska jag hitta hem oxå, så vem fan vet när jag är hemma 😜 Jag hoppas inte att jag behöver vila, utan att jag kan köra igång direkt  när jag kommer hem. Jag blir  trött av terapin, inte minst av gruppterapin. Vi sitter & lyssnar från 09:30-11:45. Vi pratar ju oxå, men det är ibland mer, ibland mindre. Ja men jag blir hjärntrött alltså, det känns som att min hjärna ska sprängas 🤯 

Jag behöver köpa ny dusch med längre slang. Men jag har inte råd. Jag vet inte vad det kostar, men jag har inte råd. Ah det är väl egentligen ingen prio 1.

Det regnar & blåser ute. Jag har verkligen ingen lust att gå ut idag, men jag måste. Jag är snart klar med min DBT, vet inte hur lång tid jag har kvar men det är inte långt kvar. Vi är i en modul nu, och jag har en kvar. Jag minns inte hur lång en modul är men jag har för mig att en modul är mellan 4 & 8 veckor. Jag skulle vilja hinna klart innan jul, inte behöva vänta på juluppehållet. 

Jag vet inte om DBT:n har hjälpt mig riktigt. I vissa lägen har jag väldig nytta av mina färdigheter, inte minst nu innan & iom flytt. Ja dessförinnan oxå, det har hjälpt mig något så otroligt mycket. Men jag gör ju fortfarande dumma grejer. Jag antar att alla får bakslag. Jag måste faktiskt fundera innan jag uttalar mig om & hur DBT:n har hjälpt mig eller inte.