Jag vill ligga i koma till lördag e.m

Hej!

Jag lämnade Malcolm Förskolan imorse. 
Sen åkte jag direkt in till stan. Annars hade det i princip bara varit till att hem & vända. Jag behövde alltså köpa nya flyttkartonger. Fick det gå bra? Nej. Jag hade bestämt mig för att köpa stora flyttkartonger, dom kommer i 5-pack. Jag behöver nog bara 5, men tänkte att jag köper 2 styckna så att jag får 10, för jag tänker inte ge mig ut igen. Better safe than sorry, liksom. Vad händer? Dom är slut! Jag var på bristningsgränsen! Jag tänkte att jag lägger mig ner platt på marken. Men det måste ju finnas någon lösning! Det fanns flyttkartonger, fast mindre. Ja men om jag hade tänkt mig 10 stora, så fick det bli 12 små istället. Better safe than sorry. Jag har ju fått massor av reklam av Mamma att packa i, men det börjar verkligen sina. Hittade bubbelplast bland flyttkartongerna, perfekt! 2 x 20 meter, alltså 40 meter bubbelplast 😅 

Att få bära 12 breda, tunga & otympliga flyttkartonger tillsammans med 2 rullar bubbelplast. Jag dör! Jag höll på att börja gråta 😭 Jag tänkte att jag ber någon att hjälpa mig att bära, men jag vågade inte! Efter 100 stop & vilopauser där jag är påväg att bryta ihop:

På bussen: "Ursäkta mig, ursäkta..jag behöver bara komma..förbi.."

Från bussen & hem, samma visa. 

Hem kom jag till sist 😭 Så jävla trött! Jag packade hemma, som en galning. Man har mer saker än vad man tror..

Jag vilade 1 timma innan det var dags att hämta Malcolm ❤️ Han vill till lekparken, såklart. Men jag hinner verkligen inte! Så ledsen över det är jag 😭 Men Morbror  kom för att hjälpa oss att packa.

Min Lillebror är ju världsbäst! ❤️ Vi packade, och jag tror att allting är nedpackat nu. Jag går runt & tittar, öppnar lådor & skåp, det är tomt överallt.. Jag bad Lillebror att ta ner alla taklampor, så det är kolsvart ute. Vi har tänt en liten lampa som vi har bredvid oss, vi har ljuset från tv:n. Det lyser i min klädkammare, i lilla & stora badrummet. Det lyser från den där lampan i köket, den som alltid sitter där, det lyser från fläkten. 

Det är möbler & saker som ska till tippen, Någon kör lasset lördag morgon. Det är svårt att strukturera upp. Jag vill ha in alla kartongerna i ett rum, staplade på varandra. Men det går inte. I vardagsrummet så har vi min soffa som ska till tippen, och databordet. I mitt sovrum har vi min dubbelsäng, den ska inte till tippen, men vi måste sova i den natten till lördag. I Tuva & Lovis rum så finns deras våningssäng, den ska skruvas ner & tas med. Jag har glömt att skruva ner den, jag får be min Lillebror att skruva ner den lördag morgon. I Malcolms rum är..alla hans saker. Det är en säng + saker som man tar som det är. Alla hans fordon.. Jag har inte ett rum där man kan ställa alla kartonger 😭 Nu står det kartonger i vardagsrummet, i köket, i Tuva & Lovis rum. Kanske står det kartonger i hallen oxå? Jag förstår att man packar möbler först, och sen kartonger. Eller jag tror det ivf? Vi får väl skuffa undan, det är inte som att jag har ställt någon kartong mitt i gången, och det är inte i takhöjd heller. Jag vet bara inte hur jag ska strukturera upp bättre, Lillebror vet inte heller. 

Jag står mellan två val iom att jag inte kan bättre. Antingen bryta ihop & börja gråta, eller bli arg. Om någon säger någonting så kommer jag antingen bryta ihop & börja gråta, eller så kommer jag att få ett vansinnesutbrott! Just nu så orkar jag inte bry mig, jag gör verkligen inte det. Jag har haft hjälp av min Lillebror & hans sambo vilket jag är otroligt tacksam för, annars så har jag inte fått ihop det här. Utöver det så har jag varit ensam om att rensa, en 5:a på 122 kvm där det har bott 6 personer i 4 års tid. Det är inte helt skitlätt. Jag har även haft Malcolm hela veckan, han är 3 år. Jag har oxå packat en 5:a på 122 kvm där det har bott 6 personer under en period på 4 år. Jag har fått höra "Jag tycket det är mysigt att rensa.." Personen har aldrig rensat & packat en lägenhet med 5 rok 122 kvm där 6 personer har bott under en period på 4 år. Personen är dessutom barnlös, hon har inget ansvar över andra människor. 

Jag har bett om hjälp med det här, jag har bett om hjälp flera gånger. Jag har 2 personer i mitt liv som har hjälpt mig med det här, det är min Lillebror & hans sambo. När flytten är över så kommer jag att kasta resterande människor åt helvetet. Jag skulle kunna göra det nu men jag har inte tid. 

Jag vill inte att mina barn har separerade föräldrar

Hej!

Klockan är 15:30 & kan det vara en timma sen som Malcolm åkte till sin Pappa? Vissa gånger går enklare än andra, för mig alltså. Malcolm ba’ hänger på liksom 🙂 Jag vet inte men det känns som att jag aldrig vänjer mig vid varannan vecka. "Man vänjer sig.." vet jag att jag har sagt förut. Men den här gången vänjer jag mig verkligen inte. Det är själva separationen som jag har mest jobbigt med. Det kan sitta i ett par eller några dagar. Sen brukar jag liksom komma in i den vardagen. Men. Vad växer Malcolm upp med, två separerade föräldrar han med. Det var ju liksom inte såhär det skulle bli. Malcolm skulle ju växa upp med båda sina föräldrar, tillsammans. Jag får ont i magen, ska Malcolm växa upp såhär? Han ska ju det, menar jag. Tyvärr.. Det handlar inte om att jag ångrar mitt beslut i att separera, för det gör jag inte. Men jag blir ledsen av hur mina barns familjesituation ser ut. Hur kommer mina barn se på sin uppväxt med separerade föräldrar? 

Om jag ska utgå från mig själv så har jag inte tagit skada av att mina föräldrar har separerat. Jag har inte ens varit ledsen över det, det kan låta elakt men det finns ju naturligtvis orsaker till det, men dom har jag bara förstått i vuxen ålder. Hur som. Jag har inte lidigt av att mina föräldrar har separerat, men visst har jag varit ledsen över att inte få åka till min Pappa så mycket som jag ville. Han arbetade, jag vet inte hur det såg ut på den tiden iom delad förskoleplats. F.ö så gick jag hos dagmamma. Ja sen finns det andra orsaker till att jag inte kunde vara hos min awesome Pappa. Att jag inte fick vara hos min Pappa 24/7, visst jag har fan varit helt jävla förstörd över det. Jag har inte lidit av mina föräldrars separation men jag har lidigt något så oerhört när det kommer till min separation med min Pappa

Jag vet att många barn kan få bestående men iom separationer mellan föräldrar. Jag vill inte att mina barn ska må dåligt över just det att deras Mamma & Pappa har separerat. 

Jag tror ivf att barnens framtid ser ljusare ut desto bättre & snyggare vi föräldrar sköter separationen och allt runt omkring den, även framtiden.