Begravningen

Jag, Brorsan, Mamma & Benny åkte upp till Morfar igår vid 09. Morfar öppnar dörren förstås och han säger:
 
-Oj, vad många ni är, hej! :) Men vad är nu på gång?
 
-Det är begravning idag, så vi ska åka och lägga en liten blomma till Inger <3 
 
Nästa moment; hitta kläder till Morfar. Vi provar först ett par byxor och en skjorta. Byxorna fick Morfar inte på sig om magen. Så vi letar reda på adra byxor. Då har Morfar hoppat i sina rutiga kortbyxor :D Ja han får ha vad han vill, givetvis. Men jag tänkte passa på att fråga om det är rutiga kortbyxor som han ville ha på begravningen: -Japp! Så, visst.. Kepsen tog han på sig oxå. 
 
Jag: -Morfar, du som har vattenkamat dig och har tjusalock i luggen, vill du ha keps på dig? 
 
Morfar: -Javisst :)
 
Har jag jordens gulligaste Morfar, eller har jag jordens gulligaste Morfar? <3
 
När vi satt i kapellet..Jag vet inte mer vad jag ska skriva. För sen kom ju Syrran 10 minuter försent, med sin polare. På en begravning som bara är för anhöriga.
 
Hela min begravningsupplevelse blev ivf helt förstörd. 
 
Men vi satt där, vi andra. Vi tittade på den fina kistan. Vi sa någonting, tittade på alla vackra blommor. Så förutom Syrrans okänslighet, så var ju begravningen fin. Jag måste tänka så, för jag får inte göra om den här begravningen. Jag får försöka minnas, allt det vackra. 
 
En och en gick vi och la en handbukett på lilla Mormors kista, för att sedan gå ut. En efter en. Mamma fick följa med mig när jag la blombuketten på kistan. Jag skakade i händerna, armarna, i benen, i hela kroppen, Armar & händer domnade bort, det var som om benen inte längre bar. Men jag hade som sagt Mamma med mig, som fick hålla i mig. En panikångestattack var inte långt borta. Jag gick ut, men jag gick snart in igen, Mamma var där inne.
 
När alla hade lagt sin handbukett så möttes vi utanför. Därifrån åkte vi till Tingsgården för att fika. Syrran drar med polaren även hit. 
 
Men om vi suddar ut allt som har med Syrrans okänslighet att göra, så visst var begravningen fin. Det var en fin kista, fina blommor och fina ljus tända <3 Jag önskar att jag hade vågat prata lite till Mormor där hon låg i kistan. Men jag fick inte fram ett ord, och mina ben gav vika. Jag laddar upp bilder så får ni se hur vackert det var:
 
(null)

  (null)

  (null)

Vila i ro , Mormor  lilla <3
Tack för allt, allt som du har gjort för mig och mina barn.
Allt som du har gjort för Morfar.
Tack för allt som du har gjort för dina barn.
Tack för att du var en sån fantastiskr människa.
Tack Gud för att vi hann träffas & även vår telefon kontakt.
Tack Inger Birgitta Holm <3
 
Visst finns det endel som jag ångrar, nu.
Och det skaver något så förskräckligt. 
Jag kommer att få leva med det för resten av mitt liv.
Jag vet, jag borde ha hälsat på oftare, 
jag borde ha ringt dig oftare.
 
Min älskade Mormor, förlåt! </3
Jag älskarv dig oändligt mycket! <3
Det är i stor sorg & saknad, som du har lämnat oss.

Begravning

Hej!
 
Jag hade jättesvårt att somna inatt, jag vet inte hur länge som jag var vaken, men långt efter midnatt ivf. När jag väl sov så sov jag oroligt. Jag har varit uppe och gått i sömnen. Jag hade ivf människor på nätet som höll mig sällskap & det är jag himla tacksam för <3 Jag vaknade vid 05 om jag minns rätt, lite tidigare än vad jag hade hoppats på. Men det är min Mormors begravning idag </3 Det är en tung dag, en ledsen dag. Jag har oroligheter i kroppen. Ja dels för att det är begravning, dels för Morfars skull. Jag är nyfiken på mina 2 Kusiner som kommer att närvara. Jag har väl inte haft någon kontakt med dom på minst 10 år, säkert betydligt längre; 15 år? Min Moster, henne träffade jag när Mamma & hon var till Begravningsbyrån. Vi gick och åt på Tingsgården. Mosters kompis var med, som jag minns henne! <3 Jag minns min Mosters kompis, dotter. Jag minns hennes namn efter alla år. Jag minns när hon barnvaktade oss. Vi släckte alla lampor ’kurragömma’. Hon letade efter oss med ficklampor. Vilka minnen! ❤️ Jag hoppas att Mosters kompis kommer att vara med på begravningen. 

Jag vet egentligen inte vad det är med våran släkt och tappa kontakten. Jag var väl [ganska så] liten då så jag fattade väl egentligen inte så mycket mer än att det var så som det skulle vara. Det var ingen som förklarade någonting för en, och inte fick man något bra svar när man frågade. Jag har fortfarande inte fått något svar på varför vi alla inte firar jul tillsammans. Det har jag undrat länge. Vi har ju alltid i alla år, firat jul med Mormor & Morfar. Ja tills Mormor & Morfar skilde sig. Det var liksom då.. 

Jag tycker att det känns olustigt & okomplett. Vi vet inte Mormors dödsorsak, så jag känner mig lite rumlig i kroppen att få ett slutgiltigt farväl, där det finns frågetecken. "Ja men det kan vi ändra på begravningsbyrån sen" 🙂 Ja men det är kanske inte så jag menar, jag menar kanske känslomässigt. Jag tycker ivf inte att det ska finns frågetecken på en begravning. Men det är väl bara jag. Men jag förstår dock att flera gånger så måste det bli så. Eftersom att endel provsvar från obduktionen tar en väldigt lång tid att få svar på. Det finns prover som vi kanske inte får svar på, på månader. 

Jag vet inte vad jag känner. Jag känner mig ledsen idag, vilket är helt naturligt. Jag känner oxå en stor oro för Morfar. Hur kommer han att känna & reagera på begravningen? Morfar, lilla ❤️ Det är vi som hämtar upp Morfar med bilen. "Vi åker & hämtar upp dig nu så du väntar på oss hemma. Du får inte gå ut!"  Jag ger mig fan på att han sitter där nere på bänken ivf 😂 Vi måste kolla vad han har för kläder på sig oxå. Han kanske har kortbyxorna på sig, who knows. Ah det är fri klädsel, men man får ändå kika lite vad Morfar har på sig 🙂 

Hemtjänsten är ju hos Morfar 3 gånger om dagen, kanske har dom hjälpt Morfar med kläder? Det är inget jag varken begär eller tar för givet. Men det skulle vara himla rart ❤️

Jag har här 3 bilder på min rara Mormor:

(null)

(null)

(null)

Mormor håller i min Tuva ❤️ Mormor var sig himla lik, fram till sin dödsdag. Eventuellt att hon var lite smalare, men hon var fortfarande bastant & stark! Frisk som en nötkärna, till sin sista dag. Mormor åt inte en ända medicin. Mormor cyklade aktivt. Det gick inte fort, på Silverpilen som hennes cykel hette 😜 Jag tror att det var Mamma som sa: "Att du inte ramlar när du cyklar sådär sakta.." 😂 Ja, vilka minnen man har. Fantastiska minnen, tack! Tack Mormor för allt! ❤️

Eller som Morfar skrev:

(null)

Den här fina lappen sitter på dörren när man går ut från Morfars vardagsrum. Min Morfar har ahlzeimers, men han minns ❤️

Sover prupp-dåligt

Hej!

 Minns jag rätt så var det i förrgår som jag först tog en Stilnoct, sen en Imovane, för att jag inte kunds sova. Det gör jag aldrig mera om! Jag tänkte väl att då sover jag gott sen. Men det blev precis tvärtom.

Nu inatt fick jag ta en Imovane, men det var för att somna om + att det hade gått 7 timmar sedan jag tog min Stilnoct. Jag somnade om, men vaknade snart igen. Jag har sovit prupp hela natten, fy 17! 

Härom natten så gick jag i sömnen oxå. Min snusdosa som låg på vardagsrumsbordet, var både öppnad & tom. Locket var spårlöst borta. Så någonstans borde jag ha en hög med snus, men var? Alltså jag säger det; vilken jävla tur att jag hade flera dosor hemma! Jag får väl gömma dosorna under natten, men hur lätt att gömma för sig själv? 😂 

Jag tror inte alls att jag är påväg upp i en mani. Jag tror att mina sömnproblem beror på att min Mormor precis har gått bort, sen är Morfar, vissa dagar, sämre. Han har dessutom åldrats något så otroligt mycket, bara på ett par veckor. Det är klart att det spelar in på min sömn. Det finns fortfarande frågetecken, vad som hände Mormor. Obduktionsrapporten har fortfarande inte kommit. Jag tycker faktiskt att det känns lite olustigt att eventuellt gå på en begravning, där man inte vet dödsorsaken. Vi får väl se om den kommer idag, obduktionsrapporten. Begravningen är imorgon.
 
Jag gick upp 03-04 idag. Trötthatt^ men jag kan inte sova. Det är något så otroligt slitsamt. 

Jag har för mig att jag skrev att det var en sak som jag ville skriva om. Men nu hittar jag det inte, så jag kanske har drömt? Jag hade tänkt att skriva det nu till morgonkaffet. Men när morgonkaffet blev 03-04, så; neah. Jag vet inte vad ni kommer att tycka men för mig ger det inlägget spänning & pirr i magen, förväntansfullhet. Nej, jag är inte kär 😉 Tyvärr 😜

Jag har ju redan mycket omkring mig, men hur som så är jag inte ett dugg intresserad av kärlek. Not-at-all. Men jag saknar kisses & cuddles med någon som jag tycker om. Enkelt & kravlöst. Men gud var svårt det är att hitta någon som man tycker om 😳 Jag vet inte om jag har letat direkt men jag är ju medlem på Tinder, så visst.. Men man ska ju fatta tycke för någon oxå. Tycker ni att det är svårt. Jag får liksom aldrig det där pirret i magen, jag kollar inte Tinder varje dag. Vi har bytt Snapchat ett par av oss. Men jag känner ingenting där heller. Jag kan liksom inte kiss & cuddle med någon som jag inte ens har yttypyttelite pirr i magen för. Nej, det funkar inte på mig. Det måste finnas någonting. Ja åtminstone att det klickar & kemin stämmer. Jag tror faktiskt att jag måste vara lite kär. Lite bara. Men jag längtar, så visst.. Vi får se, men visst hade filmsällskap varit trevligt, och kisses & cuddles 💋 Hur fungerar ni i singellivet? Jag tycker att man vänjer sig vid att vara ensam. Och det är faktiskt väldigt nice! ✌🏻

Jag försökte att skaffa Netflix. Det gick sådär 😏 Betalnngsalternativen var antingen ned Mastercard eller Visa. Jag har ju bara mitt bankomatkort, som jag alltid haft sen jag var 15 år. Men det blir ändring i November 🙂

Nu ska jag försöka att sova igen, hoppas att jag får sova i flera, flera timmar ❤️