Både det ena & det andra

Hej!

Jag ser din/dina kommentarer men det är någon bugg [eller något] så jag kan inte godkänna dom via mobilen, jag svarar dig/er när jag har startar upp datorn ❤️

Jag vaknade av alarmet imorse, klockan 05. Hur pigg som helst i 2 minuter sen slumrar jag på soffan tills Malcolm ropar 05:30. Han vill vara hemma med Mamman idag så visst får han vara det ❤️ Vi somnar om sen vid 11-12 😴

Jag mådde så sjukt dåligt igår. Det var en person som sa en specifik sak vilket verkligen gjorde mig ledsen. Ventilerade om det, och personen sa att det förmodligen var för att provocera, men det var ett övertramp. Det var med uppsåt att skada. Jag mådde lite bättre efter att jag hade fått ventilera och fått påståendet dementerat. Hjärnan kan spela en ett spratt & man kan ganska så lätt tro på något som någon annan säger. Man börjar misstro sig själv & tvivla på sin förmåga. Jag mår fortfarande sjukt dåligt, men jag får såna korta glimtar av att: "Nej, det är faktiskt inte så.." Dom varken kommer ofta eller varar länge men jag får små stunder då jag vet att jag gör så gott jag kan med dom medlen jag har och det är tillräckligt.

Min "relation" med han känns mer som att det går negativt än positivt. Jag vet inte vad det är, men det känns inte helt bra. Jag kan alltså inte sätta fingret på vad det är, och kan därför inte göra något åt saken för den delen heller. 

Jag känner mig bra med Malcolm hos mig. Utan barnen så känner jag mig otroligt självdestruktiv och jag är [ganska så] säker på att nästa barnlediga tillfälle kommer att innebära både det ena & det andra. 

(null)




Jag saknar han

Hej!

Jag saknar, saknar honom. Om det ens är möjligt, det vet jag inte? Jag har ju aldrig träffat honom. Hos mig så känns det äkta ivf, det gör det. Fjärilar i magen, jag blir dizzy i huvudet & jag vill bara springa runt, runt, runt! 😍 

Jag kommer ju att sumpa det här, det vet jag, det vet ni. Det är inte helt lätt att på något sätt öht, att ha med mig att göra. Ovanpå det så är jag Bipolär & har Borderline

Jag gav upp en gång. Det som hände var att jag kände för mycket så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.  Jag gav upp. Jag skrev ungefär "Vad ska jag göra då, när jag tycker om dig så mycket att hela min värld bara snurrar?" Jag fick till svar; inte ge upp ivf.

Jag fick ett mental breakdown. Mina känslor alltså.. Har jag några Borderline-Systrar här?  Jag har länkat två av mina inlägg på bloggen; hur jag fungerar när jag går upp i mani, & hur jag fungerar i min Borderline

Jag lägger alla kort på bordet, jag är för gammal för något annat. Jag måste dra i handbromsen emellanåt, det vet jag. Jag vet att jag inte kan köra på i 110, för att det kan leda han bort från mig. 

Ledordet är balans - det där jag inte har.

Jag är rädd

Hej!
 
Ja mina vänner. Jag är rädd. Jag har ju trivts så himla bra med att leva ensam, jag har inte haft något tanke på varken någon kvinna eller en man. Jag har väl tänkt lite sådär att jag ska leva ensam för resten av mitt liv, för att det är rätt soft faktiskt. Jag tror ivf att några som har separerat och med allt vad det innebär, kan förstå vad jag pratar om. Det är ivf minst ett par styckna som flörtar med mig, varje dag. Inte ett dugg jävla intresserad. Jag blir bara så jävla less på dessa män.
 
Det finns en man som jag kontaktade för kanske.. år sen. Men det var iom något annat. Vi bytte några ord, sen var det inte mer med det. 
 
Ni vet att mitt minne sviker mig, alltid. Så jag minns inte hur den här vändan började. Men det var säkert jag som kontaktade honom, skulle jag tro. Vi skrev på Messenger & det liksom bara pågick. Senare så började vi att prata i telefon. Den här ronden så klickade vi direkt. Jag vet inte hur längesen det var som vi började prata, men kan det vara 3-4 veckor sedan? Här står jag. Har fallit stenhårt för denna man o_O Först & främst så vill jag klargöra en sak; vi kilar inte stadigt, långt ifrån. Vi är "bara" 2 människor som råkar gilla varandra. Vad & om det utvecklas, det får vi se. Jag är rädd.
 
Jag är livrädd för att han ska kasta mig :( Jag har redan separationsångest över att han förmodligen kommer att kasta mig. Ni vet ju liksom jag, att jag är för mycket. Jag är alltid för mycket, det spelar ingen roll åt vilket håll. Jag är för glad & sprallig, jag gråter för mycket & jag tycker om för mycket. När jag bara vill hålla, så klänger jag istället. Det får inte hända. JAG-SKA-INTE-KLÄNGA. Jag ska fixa det här utan att jag hela tiden behöver bekräftelse. Jag kan söka bekräftelse på så vis att om jag får för mig att någon kommer att kasta mig.. Så kan jag höra av mig för att få en bekräftelse på att så inte är fallet. Men vad gör man när käslan är så otroligt stark? Den här är en känsla som jag definitivt ska gå emot. För det är faktiskt inte så himla attrativt att hålla på så som jag kan göra. Och jag vill inte visa mina sämre sidor..direkt *flin* 
 
Han vet redan väldigt mycket om mig, han vet om flera av mina dåliga sidor. Det har jag serverat honom, i den mån att han har fått läsa ur min blogg. Efterson att jag gillar honom, för han är fett grym. Så vill jag att han får veta om mina bra sidor, men oxå om dom mindre bra. Dom skitdåliga alltså :P Haha! :D 
 
Jag tänker så här: Jag är Mamma, jag är snart 35 år. Jag är en ensamstående 4-barnsmamma. När jag säger ensamstående, då menar jag alltså bara att jag är ensam vuxen i detta hushåll med 4 barn. Jag vill inte trampa någon av Farsorna på tårna, för dom tar verkligen sitt ansvar! <3 Mer ansvar än vad jag gör, i vissa avseenden. Tackitack för att ni finns <3 Men det som jag skulle komma till; jag är en ensamstående Mamma [snart] 35 år. Jag blir definitivf inte yngre. Jag tror att det är därför som jag till den här mannen ba': -Hey! Du, jag gillar dig :D Jag blir inte yngre, jag måste våga ta risker här i livet. Visst, det slutar säkert med att jag blir kastad, men än sen? Visst det kanske tar en väldigt lång tid att återhämta mig, & det ger mig en törn. Men även där, tiden gör sitt & den läker. Jag måste ju chansa för att vinna. Jag gillar denna man, och då säger jag det. Som sagt, jag blir inte yngre så vad har jag att förlora? Min stolthet, så visst.. Skammen av att bli kastad. Någonting som man absolut inte ska skämmas över, för det behöver inte betyda att det är något fel på mig.
 
Jag bekände färg först, och blev sen överlycklig när han kände likadant *IIIiii* Hos mig är du stor <3 Det jag måste lära mig nu, är att jag inte får bli för mycket. Hur lätt som helst! :D *tsss* Jag vet! Jag ska vara lite laid back. Jag ska vara lite cool ;)
 
"Är du kär?" Nej, jag är inte kär. Men tänk, kanske jag blir? Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det här för? Jag sträcker mig inte längre att vi är 2 människor som gillar varandra <3 Sen om det utvecklas till någonting mera, det får vi se. Antingen så gör det de, eller så gör det de inte. 
 
Snälla ni som är troende; be för mig <3
Snälla ni icke-troende; håll en tumme för mig <3