Jag behöver bli förlåten!

Mitt första sms:

It ain't my business men ärligt talat, du är en bra vän & jag dömer inte dina vänner men jag tycker ivf att en bra vän tillbaka hade stannat över natten. Dom ger bilden av hur en vän är så då borde dom se till att bilden dom ger är bra. Hur visste dom om du levde ens? Det är omänskligt. Fan jag hade aldrig kunnat sova den natten. Du får lacka på mig om du vill nu. I couldn't care any less. Man får be om space, men bara timmar efter ett allvarligt anfall kanske man inte ska vara själv.
 
Mitt andra sms:

Förlåt,
jag gick för hårt åt dina vänner.
Jag betvivlar inte att dom är dom bästa i världen & dom gjorde bedömningen tillsammans med dig att du var okej.
Du är vuxen & bestämmer helt själv om du vill sova ensam eller inte.
Jag menade inte att tvinga dig till att sova med någon när du inte vill,
det vore hemskt!
Men jag blev livrädd bara av tanken på att du kan lägga dig & dö i ett dike & jag kommer inte att få reda på någonting!
Jag menar väl - men det kommer ut så jävla fel!
Förlåt!

Mitt tredje sms:

Jag tror inte att du förstår hur mycket av min vakna tid som går åt att kolla så att mina vänner lever.
Jag har aldrig behövt oroa mig för dig men det ändrades igår.
Jag är väl medveten om att jag är överdriven i min oro,
men jag kan inte hjälpa det!
Jag lever med katastroftankar & panik när det kommer till mina vänner,
tyvärr är det lite "take it or leave it."

Sumsummarum:

Alltså han fick ett EP-anfall igår & jag kan inte hantera det!
Han fick bra vård & fick sen åka hem men jag ska ju tydligen veta bättre än Läkare & allihopa!
Han sover & jag förstår det,
men jag behöver bli förlåten! 😭💔

1 Anonym:

skriven

Vart har du tagit vägen?

Svar: Hej, mitt blodtryck/puls ligger numera så pass lågt så jag har noll energi. Men jag ska verkligen försöka få ihop ett blogginlägg snart. Hang in there!
Obscene

Kommentera här: